sisu

Vår lilla tant

Kategori: Allmänt

Vi har ingen liten flicka hemma längre. Nej, vår lilla söta, goa flicka har över en dag förvandlats till en liten tant. Eller gumma eller kär-ing, kalla det vad ni vill... =)
Vet ni varför jag anser det?
Jo, för de senaste dagarna har nämligen vår lilla tutilura fastnat rejält för den spindelmannen-hink hon fick i födelsedagspresent på hennes första födelsedag.
Den hinken har hon förvisso uppskattat en hel del, för hon älskar att fylla den med saker och sedan plocka ur dem, och fylla den, och plocka ur och fylla den och... ja, ni förstår säkert...

Men nu använder hon den inte på det viset längre - nu har hon den på armen - som en liten korg eller en liten handväska. Därav förvandlingen från flicka till tant - hon ser nämligen ut som en liten gullig tant där hon kommer krypandes med spindelmannenhinken på armen!
Vart hon än ska, ska hinken med - hängandes över ena armen. Oftast tom, det spelar uppenbarligen ingen roll, bara hinken är med. Och ibland går hon lite för nära dörrkarmen eller som häromdagen när vi hade diskmaskinen i köksdörren, då fastnar hon, och blir skiiitförbannad. Skriker och tjuter och låter som en liten ilsk griskulting och sliter och drar i hinken tills den tillslut kommer loss - och så kan hon fortsätta krypa, med hinken släpandes efter. En äkta gobit, det är vad hon är!! =D

Vi var i Kalmar idag! På sjalträff, det var jag och fyra andra mammor som har insett tjusningen med bärandet... Himla mysigt var det! Vi åt tomtegröt och apelsin, klämde och kände på varandras sjalar och småpratade. Lilja var klart äldst, de andra var 7 månader och yngre tror jag.
Jag visade dem hur man får upp en liten älskling på ryggen i selen och Lilja samarbetade och låg så still på ryggen medans jag tog på selen.
Efter att Lilja hade fått lunch somnade hon gott i mitt knä och låg där mitt i allt småprat och babyjolller.

På vägen hem höll hon dock på att somna igen och det ville jag INTE, för då skulle hon aldrig somna på kvällen så jag sjöng för henne, allt vad jag hade...!
Sedan körde jag lite hemmasnickrade ramsor med, ungefär så här: "Det kommer en liten katt, hon bor i en hatt, hon har snart fått fnatt, och hon säger MJAUMJAUMJAUMJAU!!" och "Det kommer en liten ko, han säger hohoho, han har bara en sko, och han säger MUUUMUUUMUUUUU!!" och "Det kommer en liten fick, den är alldeles frisk, den gillar smutsig disk, och den säger BLUBB,BLUBB,BLUBB!!"....
Och så "går" jag med fingrarna över hennes mage och när djuren säger sina läten så piper jag henne i magen och hon tjuuuter av skratt...!
Fast mot slutet blev det jobbigt... jag såg hur hon blundade och liksom bara försvann, men då kom elaka mamman och petade in sina iskalla fingrar vid lilla halsen och så blev hon klarvaken igen... Uscha, känner mig jätteelak, men sover hon igen så blir det som en enorm powernap och så är hon vaken hela kvällen och vaknar för sent imorgonbitti, och jag vill inte behöva väcka henne.



Första advent!

Kategori: Allmänt

Well, hello there, alla mina kära vänner och nyfikna!
Idag är det första advent och vi har dagen till ära tillbringat morgonen med att julpynta.
Julgardiner, ljusstakar och juldukar är utplacerade strategiskt så att det ska bli så mycket julstämning som möjligt.
Fast vi har för jäkla lite julprylar alltså..! PLUS att vi förra året slängde en stjärna för att den var trasig... Så det är liiite tomt... men vi får väl handla på oss lite till...!

Åh veeet ni... Vemods-Mona är i farten igen... Jag blir ju så himla sentimental när stora förändringar gällande Lilja sker...

Som när vi bytte vaggan mot spjälsängen... eller liggdelen på vagnen till sittdelen... eller stoppar undan för små kläder... (Iiiih, TÄNK er en liiiiten liten body i storlek 50!! Så liiitet!! Och nu har hon 86!!)
Och igår var det då dags för byte av säng - igen!
Lilja sover lite halvdåligt, vaknar 1-2 gånger per natt trots att hon inte längre äter om natten, och en hel del vänner och bekanta till oss har tipsat om att byta ut spjälisen mot en juniorsäng, alltså mot en helt vanlig barnsäng, i detta fall en sån växasäng från Jysk: http://kopochsalj.eniro.se/query?noimage=&what=gti_info&id=A658618&search_word=v%E4xas%E4ng+jysk&district_code=1&category_id=&direction=&price_min=&price_max=&dir_code=1&date=&sr=&ax=&corporate=&private=&has_image=&ordernr=0&stq=0&stq_val=0&hpp=3

Ojj... länken var lång.... men men, hoppas den funkar iallafall.

Så den skruvade Robert ihop igår och inatt skulle Lilja sova i den. Tyvärr fick vi inte den här maffiga AHA-upplevelsen av att hon faktiskt sov EN HEL NATT för hon har just blivit förkyld igen och ville bara sova hos mamma och pappa, men hon trillade åtminstone inte ur den...
Men vi ska lägga ett tjockt täcke på golvet så att hon trillar på det OM hon trillar.
En annan bra sak med att inte ha spjälsängen längre, det är att hon slipper fastna med skorna mellan spjälorna och få panik... Fy, det är värdelöst när det händer, hon kör in fötterna mellan spjälorna i sömnen och sen vaknar hon av att hon sitter fast... Hemskt... =(
Men nu slipper hon det! =)

Liljas förskolas luciafirande ska vara ute på gården... Ska bli mysigt att se på...! Första gången jag får titta på ett luciatåg på dagis, och inte står där i klungan själv!! =)
Fast vi ska nog ta ledigt från dagis på Luciadagen och gå till kyrkan och titta på luciafirandet där.
Jag hade ju planerat att göra det förra året men det krockade tyvärr med mammas begravning  och allt så det blev inget.... Men i år ska jag tamejfasen lyckas!

I fredags var jag och Veronica med våra snuttor i H-fred och hälsade på andra tjejer som oxå hade varsin snutta.
Den ena tjejen var en som var tillsammans med oss i föräldragrupp under graviditeten och den andra tjejen var en som jag träffade på neo när Lilja var pyttig, hennes dotter är 10 dagar yngre än Lilja.
Fast alla tre (Ena tjejen, andra tjejen och Veronica) känner varandra från babysimmet som de gick på när deras snuttor var små, fast det kunde ju inte jag... =(
Men jag hängde på i fredags och det var jättetrevligt!!

Vi pratade förlossningarna och det är ju alltid skoj! Älskar att prata förlossning!!
Fast den ena tjejen, hon som var med i föräldragruppen, påminde mig om när vi var på studiebesök på förlossningsavdelningen.
Tror att det var en onsdag vi skulle dit, vid 19-tiden (???) men jag var redan på sjukhuset den dagen, för det var samma vecka som jag låg inlagd, i vecka 33.
Jag ville så gärna gå på rundvandringen så jag fick skjutsas runt i rullstol av stora starka Robert... MEN vad jag inte kom ihåg nu, men som tjejen påminde mig om, det var att jag ju faktiskt satt där i rullstolen och kämpade med värkar... Dock inte så täta, men när de väl kom så blev jag alldeles kallsvettig och var tvungen att koncentrera mig på att andas lugnt.
Hon hade tydligen kikat på mig då och då under rundvandringen och blivit alldeles nojig över hur ont jag verkade ha och blev nervös inför när det väl skulle bli dags för henne.... Men det hade jag HELT glömt bort, att jag hade värkar då...! Tänk vad man glömmer!

Lilja iallafall var jätteduktig den eftermiddagen, vi var där i typ 3 timmar och hon, som alltid har varit lite blyg och harig och klistrad vid mig, hon kröp iväg ett par svängar och lekte med leksaker som fanns överallt och såg jättenöjd ut. HIMLA skönt!

Nu ska jag gå och mata Lilja... Fast hon ska få prova att äta själv först... Hon måste lära sig att äta själv snart.. tror att hon är lite lat.. När man sätter henne vid bordet MEN ger tallriken och skeden till henne, blir hon skitförbannad och tjuter... Så fort man tar skeden och matar henne blir hon lugn... Latmask... =)

Puss på er !

Bebislängtan...

Kategori: Allmänt

Tänkte blogga lite såhär på förmiddagskvisten...
Varje gång jag hänger på FL numera och susar omkring sådär lite planlöst så hamnar jag ofta i "Planerar barn" eller "Väntar barn" och då hör jag den där klockan ticka... Den där stora, mörkgröna gammeldagsa väckarklockan som finns i magen på mig, den tickar och tickar så mycket att den nästan hoppar upp och ner i magen på mig...

Den ticketackar och ticketackar och försöker göra mig uppmärksam på "NU... Det är dags NU... Jag vill ha en bebis bredvid mig NU...!!" ... men jag gör mitt bästa för att ignorera väcklarklockan eftersom min andra hälft inte hör minsta tillsymmelse till klocka... =(

Känns lite jobbigt... Tror ju dårå att FL påverkar mina ledsna tankar på syskon ganska bra... För om jag INTE såg alla dessa rubriker som handlar om folk som får plus efter plus på stickan, eller folk som ska på UL, eller folk som ska på inskrivningssamtal eller just har känt de första sparkarna... då skulle jag nog inte själv längta så mycket.

För logiken säger mig att Lilja mår inte dåligt av att vara ensambarn ett år till, hon mår kanske snarare bra av att ha vår fulla uppmärksamhet, PLUS att forskning visar att bästa antal år mellan syskon för den ultimata anknytningen är just tre år... Men sådana saker verkar min klocka strunta i, när den får ta del av allt jag läser på FL...

Har funderat på att ta FL-paus ett tag... (Guuuud så seriöst det låter!) men det är ju inte FL i sig som är problemet tror jag... utan det är just de rubrikerna, just de ställena där alla kämpare och gravida är... Kan jag bara undvika dem så ska det nog gå bra...

Jag försöker faktiskt skita i dem... men det är svårt, när man vill få en översikt av alla inläggen och trycker på "Alla senaste inläggen" då kommer det ju en salig blanndning av alla FLs nyaste inlägg upp...

När Robert slutar plugga.... Typ våren/sommaren 2007 kan vi få nästa barn... Vilket innebär att "verkstan" isåfall ska starta 9 månader tidgare, alltså runt augusti 2006..... Hmm... inte ens ett år kvar nu.... Men det känns LÄÄÄNGE....!! Nio månader kvar...

Nio månader, lika länge som en bebis vanligtvis ligger i magen... TÄNK om jag skulle bli gravid nu... Då skulle vi får en liten augustibebis... Kanske till och med beräknad till  min pappas födelsedag 20 augusti...
*drömmer mig bort*

Hmm... men men, inga barn ska bli gjorda här, och även om JAG vill, men inte karln min, ska det inte bli  utan Robert medgivande... Fy så nedrigt det skulle kännas att bli gravid MEDVETET utan att han vill... Jag har ju dessutom inte ens något preventivmedel, så det skulle vara SÅ lätt. Men jag skulle inte kunna leva med det, och det är ju inga orimliga tidsgränser han har... Nio månader är ju ingenting i sammanhanget...

Ska gå och måla naglarna nu...!  Frågade Robert igår om han tyckte jag skulle klippa av mina omålade naglar, eller om jag skulle fila till dem och måla. Han tyckte att jag skulle måla dem.

Om fem dagar ska jag fråga honom om han vet om jag har målade naglar eller ej.... =)  Ni vet, han är kille, han lägger inte märke till sånt, men nu när det är HANS vilja, så ska han fanimej lägga märke till det!!