sisu

Lilja the copycat

Kategori: Allmänt

Lilja är en copycat....!
Vid matbordet kan man se hur hon studerar Robert, lägger ner skeden lugtn och sansat i tallriken, och sedan slänger upp händerna bakom nacken, precis som Robert har gjort.
Ibland kan man sitta och luta huvudet i handen, och hon tittar uppmärksamt, och sätter sig precis likadant - har man kinden mot handflatan sätter hon sig så, är handen vikt, så man har kinden mot utsidan av fingrarna, så sätter hon sig så.

Hittar hon en tops, ska den in i örat, samma sak med örhängen.

Sitter hon och läser en tidning bredvid mig, märker jag hur hon kikar på mig - och så stoppar hon in pekfingret i munnen innan hon bläddrar - precis som jag gör. (Fuktar fingret för att lättare kunna bläddra)

Ibland pekar hon uppfordrande mot min flaska med handkräm och ska så klart smörja in sina händer - precis som mamma gör.

Hon har lärt sig fler tecken nu! Bland annat tecknet för "varmt", som jag har ältat i flera månader, när maten är varm, när ugnen är varm, osv.
IGÅR var första gången hon själv tecknade "varm"... Lång inkörssträcka på det tecknet... =)
Sen var det två andra tecken som har kommit fort som blixten... vilka det nu var... Äh, det kommer jag väl på snart...

För övrigt så upplevde jag värsta anti-klimaxet igår...!!
Alla som känner mig vet att jag hatar att städa, helst inte gör det, och att städning är nåt jag helst krånglar mig ur om det går...
Men så igår, så kom hushållerskan i mig fram, och jag städade upp, plockade prylar från golvet, och tog fram dammsugaren!! *alla spärrar upp ögonen och tappar hakan*

Jag hann dammsuga HALVA köket - innan dammsugarmunstyckehelvetet GICK AV!! Den platta delen liksom trillade av röret som man sätter på röret! Hallå!! Antiklimax nummer ett, jag som hade tänkt svabba och allt...!! Jäkla skit... *muttrar*

---

Har sett en helt underbar låt och video (fotoslide, eller vad det kallas) som en man till en på FL har gjort.

http://www.onetruemedia.com/otm_site/view_shared?p=19c4fe758072a2583de51a&skin_id=0

Texten till låten är inspirerad av denna text:

Välkommen till Holland

Jag blir ofta ombedd att beskriva hur det känns att leva med ett barn med funktionshinder - att försöka hjälpa människor som inte har gjort denna unika erfarenhet att förstå, att föreställa sig hur det skulle kännas. Det är så här...

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa
- till Italien.
Du köper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt: Colosseum. Michelangelos David. Gondolerna i Venedig.
Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.
Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen. Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet.

Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland." "Holland?!?" säger du.
"Vad menar du med Holland?? Jag bokade en resa till Italien! Jag skulle vara i Italien. Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien.
" Men flygrutten har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna.

Det väsentliga här är följande:
De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar.
Det är bara en annorlunda plats.
Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker.
Och du måste lära dig ett helt nytt språk.
Och du kommer att möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött.

Det är bara en annorlunda plats. Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien. Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring...
och upptäcker att Holland har väderkvarnar...
och Holland har tulpaner.
Holland har till och med verk av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien...
och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där.
Och i resten av ditt liv kommer du att säga
"Ja, det var dit jag skulle åkt. Det var vad jag hade planerat".
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna... därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust.
Men...om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella, det väldigt härliga... med Holland.


© Emily Perl Kingsley, 1987.

Första affärsutbrottet!

Kategori: Allmänt

I helgen firade vi med champagne och tårta! Eller... Njääe, inte riktigt så avancerat kanske, men vi gick allt och mös ett tag... *s*

Vi var i Hultsfred i lördags och sålde en sjal, mitt på gågatan.
 Efter det lilla känns-som-att-man-säljer-knark-mötet gick vi in på den stora (boktavligt talat, de har allt möjligt, inte bara mat) Konsumbutiken mitt i "stan".
Lilja körde såklart en sån där liten barn-kundvagn som hon bara MÅSTE ha om hon ser en, och struttade fram så stolt så.
När vi kom till kassan, så lade vi upp våra grejer på bandet, och Lilja stod och höll i sin vagn.
Varorna åkte ner längst ner där man packar kassarna, och Robert betalade och började packa.

Lilja stod kvar, vid början av bandet.

- Kom nu Lilja, sade jag.

Inget hände. Hon bara blängde på mig.

- Men... Lilja, kom nu, sade jag igen, ovan vid att hon inte gör som jag ber henne.

Liten grimas och morr från Lilja.

- Men duuu...! Vad håller du på med, kom nu! säger jag.

Liljas ansikte förvrids i en grimas av ilska och frustration och hon böjer ihop sig som en fällkniv, med ansiktet mot golvet, skitsur, fortfarande med ett stadigt grepp om kundvagnen.

Jag går fram till henne och försöker tala henne tillrätta.
Då släpper hon vagnen och slänger sig ner på golvet och gallskriker, och jag, som förvånad mamma till Lilja som alltid är glad, vet inte vad jag ska göra. Hon är dock så fånig att jag  bara kan flina, vilket jag ser att Robert och kassörskan också gör.

Tillslut tar jag Lilja under armen och kör bort kundvagnen.
Lilja lugnar sig och är snabbt sitt vanliga glada jag igen.

Liljas första affärsutbrott! =D

Älsklingarna

Kategori: Allmänt

En underbar sak med att vara en mamma till en Lilja, det är när man lägger henne efter lunchen...
Efter att ha torkat henne runt munnen, och kanske pottat lite, och bytt blöja, då lägger vi oss ner i sängen, i min och Roberts säng, för högsta mysfaktor.
Lilja ler sådär glatt som bara hon kan göra när det är dags att sova, och drar ur tofsen ur håret, och tar av sig glasögonen och lägger de där de alltid ligger, och sen så gonar hon ner sig mot kudden.

Ibland ligger hon och tjoar och fnissar tills jag säger åt henne att sova, men oftast kommer hon till ro på direkten.
Då ligger vi nära nära, om hon inte ligger med huvudet lutat mot mitt, eller ansiktet inborrat vid min hals, så håller vi iallafall handen, eller jag masserar hennes fötter.
Så dröjer det inte många minuter innan jag känner hur hon blir tyngre och tyngre, och andningen blir lugnare och mer regelbunden.... tillslut börjar hon snark-rossla, och då brukar jag kika på henne innan det är dags för mig att gå ut från sovrummet.

Hon ligger så fullkomligt avslappnad, hela ansiktet utstrålar ro och frid, och hon är så vacker! Hennes lugna andetag och de små varma händerna som ligger mot täcket, hennes lilla fot som sticker ut, och hennes ögonfransar mot kinderna - allt är så perfekt.

Åh... älskar henne så mycket!!!

(För att inte tala om min vackra make, han den skäggige som är så söt och fin och go och gillar GA lika mycket som jag! ;o))

.......

Vi var på ortopedkonsultation i torsdags. Gick prima!
Liljas högra fot har alltid varit den sämsta...
När hon var fyra månader kapades hennes båda hälsenor. De tog den vänstra med "utifallattellerom" den skulle behöva förlängas senare, så var det redan gjort, resonerade doktorerna.

Nu visade det sig att ortopeden jublade över hennes HÖGERFOT... Den är så fin att hon inte ens behöver skena om nätterna!! Didn´t see that coming!
Och VÄNSTERFOTEN var dålig - gissa varför?? Jo, för att hälsenan är för lång...!
Vet inte om det beror på den "onödiga" kanpningen för två år sen, men Robert fick det att låta så...
Så den ska vi göra en ny skena till...