Lilja är en copycat....!
Vid matbordet kan man se hur hon studerar Robert, lägger ner skeden lugtn och sansat i tallriken, och sedan slänger upp händerna bakom nacken, precis som Robert har gjort.
Ibland kan man sitta och luta huvudet i handen, och hon tittar uppmärksamt, och sätter sig precis likadant - har man kinden mot handflatan sätter hon sig så, är handen vikt, så man har kinden mot utsidan av fingrarna, så sätter hon sig så.

Hittar hon en tops, ska den in i örat, samma sak med örhängen.

Sitter hon och läser en tidning bredvid mig, märker jag hur hon kikar på mig - och så stoppar hon in pekfingret i munnen innan hon bläddrar - precis som jag gör. (Fuktar fingret för att lättare kunna bläddra)

Ibland pekar hon uppfordrande mot min flaska med handkräm och ska så klart smörja in sina händer - precis som mamma gör.

Hon har lärt sig fler tecken nu! Bland annat tecknet för "varmt", som jag har ältat i flera månader, när maten är varm, när ugnen är varm, osv.
IGÅR var första gången hon själv tecknade "varm"... Lång inkörssträcka på det tecknet... =)
Sen var det två andra tecken som har kommit fort som blixten... vilka det nu var... Äh, det kommer jag väl på snart...

För övrigt så upplevde jag värsta anti-klimaxet igår...!!
Alla som känner mig vet att jag hatar att städa, helst inte gör det, och att städning är nåt jag helst krånglar mig ur om det går...
Men så igår, så kom hushållerskan i mig fram, och jag städade upp, plockade prylar från golvet, och tog fram dammsugaren!! *alla spärrar upp ögonen och tappar hakan*

Jag hann dammsuga HALVA köket - innan dammsugarmunstyckehelvetet GICK AV!! Den platta delen liksom trillade av röret som man sätter på röret! Hallå!! Antiklimax nummer ett, jag som hade tänkt svabba och allt...!! Jäkla skit... *muttrar*

---

Har sett en helt underbar låt och video (fotoslide, eller vad det kallas) som en man till en på FL har gjort.

http://www.onetruemedia.com/otm_site/view_shared?p=19c4fe758072a2583de51a&skin_id=0

Texten till låten är inspirerad av denna text:

Välkommen till Holland

Jag blir ofta ombedd att beskriva hur det känns att leva med ett barn med funktionshinder - att försöka hjälpa människor som inte har gjort denna unika erfarenhet att förstå, att föreställa sig hur det skulle kännas. Det är så här...

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa
- till Italien.
Du köper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt: Colosseum. Michelangelos David. Gondolerna i Venedig.
Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.
Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen. Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet.

Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland." "Holland?!?" säger du.
"Vad menar du med Holland?? Jag bokade en resa till Italien! Jag skulle vara i Italien. Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien.
" Men flygrutten har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna.

Det väsentliga här är följande:
De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar.
Det är bara en annorlunda plats.
Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker.
Och du måste lära dig ett helt nytt språk.
Och du kommer att möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött.

Det är bara en annorlunda plats. Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien. Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring...
och upptäcker att Holland har väderkvarnar...
och Holland har tulpaner.
Holland har till och med verk av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien...
och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där.
Och i resten av ditt liv kommer du att säga
"Ja, det var dit jag skulle åkt. Det var vad jag hade planerat".
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna... därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust.
Men...om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella, det väldigt härliga... med Holland.

© Emily Perl Kingsley, 1987.