Usch, det känns halvjobbigt idag...
Jag mår lite pissigt pga det som hände igår med Lilja, (för er som inte vet - läs inlägget under) och jag mår pissigt för att jag inte verkar få nån minsta tid för mig själv, att bara göra ego-saker... Liksom, på nåt vis så bara hopar sig allting, och är det inte mammagrupper eller fikadejter, så är det städning, tvättande och matlagning, och blöjbyten, ammande och läggning av barn...

Mina stunder på nätet är stunder som jag "stjäl" till mig under matlagning eller medan jag rapar Lilleman, och då hinner jag förvisso läsa trådar på FL och inlägg i min gästbok, men jag hinner/kan ju inte skriva något tillbaka... Vilket innebär att även där hopar sig en massa.... Kan tyckas underligt att jag lägger så mycket tid på att hänga på nätet, eller rättare sagt, känner mig stressad för att jag inte hinner vara där, men faktum är att jag ju precis som jag IRL måste vårda relationerna, faktiskt vill vårda relationerna jag har på nätet med...

Sitter här nu på kvällskvisten och bara MÅSTE skriva av mig lite... Lilja sover, men stackars Skrutten ligger i sin babysitter och jag känner mig som världens mest egoistiska mamma som låter honom sitta själv och ömsom stirra på en stol, ömsom slumra till medan jag sitter på bloggen... Men jag bara MÅSTE få ur mig lite frustration...

Det känns så orättvist - familjen med mamma, pappa, hundra ungar och hundra olika djur, sätter ut sitt hus på Hemnet, får det sålt på en sekund och tvingas nu bo i lägenhet där alla vantrivs.... medan familjen med en nyfödd och en storasyster med bekymmer sedan innan och med nytillkomna bekymmer (Läs: orosmoment för mamman) där pappan måste bo på arbetsorten och mamman bor kvar i huset och lever som ensamstående fem dagar i veckan, får INTE sitt jäkla hus sålt...! Var ligger rättvisan i det?!
Det enda jag vill just nu, det är att få bo ihop med Robert igen! Visst, han kommer hem vid 18 på fredag kväll, och åker inte förrän på måndag morgon, men det räcker inte!
De här fem dagarna emellan helgerna sliter massor...! Vi HAR världens lugnaste ungar, men ändock känner jag att MIN tid liksom ... ja, den finns inte... Den är inte bara begränsad - utan den FINNS verkligen inte!
All tid jag lägger på att sitta i soffan och läsa en tidning, eller sitta på FL och läsa trådar, känner jag att jag egentligen borde använda till massa "nyttigt"... Och det stressar mig!

Jag VET att jag kan lämna bort Lilja och kanske även Lilleman ett tag, men det hjälper inte, för då stressar DET mig, att jag måste lämna bort mina älskade ungar för att sitta vid datorn, vad är det!? Så kan man ju inte göra!

Usch... Bara jag och Robert får bo ihop igen och jag kan lägga Lilja UTAN att traggla med Lillskrottet som stör sövningen, eller laga mat UTAN att amma under tiden, eller hänga tvätt UTAN att höra en ledsen bebis på övervåningen, så ska jag ALDRIG mer ta saker för givet!
Att jag har två fina barn och en make, det är inte självklart!! Men jag vill bo med honom! Att bo med barnen är ju härligt, men det är bara att inse faktum - de hjälper inte till så mycket hemma...

Usch, gnäll, gnäll, gnäll, men ibland måste man få lassa av lite irritation... och bloggen är ett bra ställe för det..... =)
Nu ska jag dricka upp mitt te och gå och lägga mig. Pussa lite på Lillebroren som kompensation för att han fick somna själv här bredvid.. =/