Jävla skit-blodprov!!!!
Kategori: Allmänt
Jag var på MVC idag med Veronica som moraliskt stöd... Det vankades nämligen blodprov. I armen.
Jag har fobi för sånt! Jag vet inte exakt hur en fobi definieras, men jag skulle iallafall vilja påstå att jag är på gränsen till att ha fobi för detta, om nån förstå-sig-påare skulle hävda att jag inte har det "på riktigt"...
Men fy faaaan...!! Det gick käpprätt åt skogen idag, vilket har gjort mig ÄNNU mer nervös inför nästa gång!
Och jag som ändå kände mig rätt lugn och fullt tillfreds med tanken på att bli stucken i armen denna förmiddag.
Men det gick inte. Det GICK bara inte. Och då var det ändå "den gamla vanliga" sköterskan som skulle sticka mig, och jag hade Emla på som vanligt, och jag låg ner som vanligt... men icke.
Åååååhhhh, jag HATAR det här!!
Hon försökte få ut blod, och jag knöt handen, sen "pumpade" jag med den, och jag slappnade av ÄNNU mer, och min egen bm försökte till och med en vända men inget blod ville komma ut! Faaaaan, det som har gått så BRA hittills! Jävla skit!!
Så nu ska jag tillbaka dit nästa vecka för ett nytt försök, men jag VILL INTE!! Det känns som att skräcken har fördubblats nu, i och med detta...!! Ååååh, jag blir så ARG på mig själv!!!!!
Jag trodde verkligen, i min enfald, att jag hade kommit över detta, då jag under graviditeten med Lilja tog 3-4 stycken såna här prov på sjukhuset i vecka 34, UTAN Emla... men nejnej, så kul ska vi inte ha det.
På inskrivnings-sticket i denna graviditet grät jag så tårarna sprutade när de tog provet - men då fick de iallafall blod så de blev nöjda!
Jäkla skiträdsla! Helt jävla obefogad är den med, jag hajar inte vad den kommer ifrån!
En dag på praktiken på Södersjukhuset när jag var 14 svimmade jag när min handledare tog ett sånt prov på en gubbe - det är mig veterligen mitt första möte med detta! Hade själv aldrig gjort något, innan jag blev gravid....
Kan nån förklara varför jag svimmade!? Gör normala människor det!? (Fast det var inne på en toalett - så mycket sinnesnärvaro hade jag iallafall, så att jag ursäktade mig pga yrsel, och gick in på toan och föll ihop...)
Åååååhh.... fan fan fan!!!! VILL INTE!! Hjääälp... =(
FiFi säger:
Bloggadress: http://sofies.webblogg.se
Det är ju bra att ta med sig Veronica som moraliskt stöd som inte ens tål att se blod utan att nästan svimma. Lycka till vid nästa provtagning :)
By the way Mona, den 23-26/5 (planera in dom dagarna)är du och Veronica välkommna att bo hemma hos mig, för vi ska nämligen på erotikmässan som är då, eller hur?! (Du och V nickar ivrigt upp och ner med huvet och ropar i kör, SÅKLART ATT VI SKA!!!)
Kram
d säger:
Jag svimmar när jag får ont, har gjort det så länge jag kan minnas. Räckte med att trilla och skrapa upp knäna för att jag skulle svimma. Eller få ett hårt slag på armen.
Flera stycken har sagt till mej att man svimmar för att det är kroppens sätt att koppla bort saker som är obehgaliga. När jag gick i sexan så hade vi en läkare som kom och pratade med klassen om misshandel och vad det kan få för konsekvenser. Visade jätteäckliga bilder. När lektionen var slut och vi skulle gå ut på rast så slog jag i knäet i en bänk och svimmade. Men läkaren som var där trodde först att det var en reaktion på de äckliga bilderna.
Så jag tycker inte att det är såå konstigt att du svimmade.
Vad rädlsan kommer ifrån vet jag inte. Själv tycker jag det är okej med blodprov i armen, men stick i fingret däremot. Rycker undan fingret på ren reflex.
Hoppas det går bra nästa vecka!
netteplätte säger:
Lilla vän! Välkommen till min värld! Så var 2 år av mitt liv...konstant..sån skräck o ångest bara över att leva (när jag var utbränd/utmattningsdepression med panikångst). Det är tungt jag vet...o tyvärr är det bästa sättet att bota fobier att utsätta sig för det. Det funkar inte de första 5, 10, eller kanske 100 gångerna men sedan börjar hjärnan "programera" om sig om man är envis. Även om jag har noll problem med blodprover (så mkt som de tappat mig på genom åren med alla prover o undersökningar) så har jag andra fobier (båtfobi - utvecklad senaste åren) o kräkfobi (ganska rejäl sådan) Bryter ihop i ångestattacker o sitter gråtandes o skakar i en liten hörna om ngn blivit magsjuk av folk jag träffat. Så jag förstår din rädsla, men som sagt, utsätt dig för dem o bota dem med ditt jävlar anamma!! Kram!
Christina säger:
Bloggadress: http://christinamolin.wordpress.com/
Sorry girl. JAg hatar också sprutor o ta blod, svimmar typ varje gång så jag måste titta bort o försöka slappna av. Brukar ju gå sådär bra, speciellt när man hoppar till av sticket också.
Gillar din blogg by the way! Tack för tipset.
Kajsa (Jessicas kompis) säger:
Bloggadress: http://axeleriksson.blogspot.com
Hej!
Läste om dina problem med att stickas. Min syrra är inte direkt livrädd men tycker att det är mycket obehagligt. Hon har legat på sjukhus och stuckits massor av gånger och hon har kommit på en sak som hjälper, när blodet vägrar att komma ut. Det låter helt fånigt, men det är något i henne som slappnar av om hon får hålla någon i handen under tiden. Hon känner alltså inte själv att hon spänner sig och hon känner inte heller att hon slappnar av när hon håller i någons hand men det är det enda som funkar på henne när blodet låser sig.
Det kan vara värt ett försök i alla fall!