sisu

Kiss

Kategori: Allmänt

Onsdag kväll, 21.30, Lilja skriker, jag går in till henne och sätter mig på sängkanten. Säger:

- Lilja, vill du kissa?

Tystnad

- Vill du kissa?
- Mmmmmmmm.....
- Kom då, så hjälper mamma dig.

Tystnad

- Lilja... vill du kissa?
- Mmmmmmmmmmmmmmm......
- Kom, mamma hjälper dig. Kom hjärtat.
- ZZZZZZZZ................

Så nu sitter jag här igen utan att ha varit med Lilja på toa. Förhoppningsvis vaknar hon igen om hon behöver kissa, eller så lyckas hon hålla sig ända till imorgon bitti.
Tre dagar i sträck nu har hon vaknat med torr blöja, jippi!!

Och TACK för kommentarer! Ni är så kloka, mina läsare! Det är skönt att läsa om allt ni skriver till mig, vare sig det är någon som har upplevt samma sak som jag, eller det är råd som ges...! Tack!

Frustrerad!

Kategori: Allmänt

Nej, nu är jag frusterad igen! Sådär irriterad, frustrerad, smått ledsen som jag blir ibland när jag känner mig ensammast i världen med en Lilja som har vad-i-helvete-det-nu-är-hon-har...

Och bara som en liten parentes - när jag skriver om mina depperioder, så är jag deppig JUST DÅ, just den kvällen, och dagen därpå är jag mitt vanliga normala jag. Det är bara det att det är skönt att skriva av sig när man deppar, och just därför kanske det verkar som att jag är ruskigt störd på våra bekymmer, bara för att jag inte behöver skriva av mig i samma utsträckning som när jag är lycklig...!
Så det är no need att börja bli orolig för mitt psyke eller så, jag lovar... ;o)

Iallafall.... Jag är rätt slut idag... Lilja har varit ledsen och Eskil blir ledsen när Lilja gråter, så vid ett antal tillfällen dessa dagar har jag suttit i soffan, med armarna kring två skrikande barn och stirrat tomt framför mig.... (Jag VET att jag kan be om hjälp, men det har liksom inte kommit för mig att göra det....De slutar ju skrika ganska fort.... )
Har blivit smått apatisk och kan bara uppbringa precis så mycket kraft som behövs för att hålla i mina barn och efter någon minuts tystnad, börja operation få-barnen-glada-och-lugna-igen...
DEN känslan av apati, sitter jag i nu... Huvudet är trött, jag vet inte riktigt varför, och kroppen är trött...
Kanske är det vetskapen om att det bara är FYRA dagar kvar tills flytten påbörjas... Samma fenomen som innan en semester, man varvar ner, jobbar inte lika hårt, luften far liksom ur en... Jag vet att snart kommer vi att vara två vuxna i hemmet (tre, för Roberts polare ska bo med oss i fem veckor... *s*) och då coolar jag  ner mig...

Men denna känsla sitter jag som sagt i, och jag sitter och surfar runt lite, och hamnar på FUB:s hemsida... (För Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och vuxna) och hamnar på deras länksida. Gör ett nytt (tionde, femtonde?) försök att hitta någon jäkel som har samma kromsomavvikelse som Lilja, och klickar upp fönster efter fönster med organisationer, riksföreningar och föräldrasajter, men INGENSTANS hittar jag orden Mikrodeletion och Kromosom två i kombination.
Det finns så sanslöst många kromosomavvikelser, så oerhört många kombinationer och detaljer i kromosomerna som kan gå fel, och det finns otroligt många namn på dessa kromosomfel.... Ibland heter de "riktiga" saker som Bardet-Biedls syndrom, Di Georges syndrom och Jacobsens syndrom.
Sen finns det även lite krångligare namn som Isokromosom 12p-syndromet eller 1p36 deletionssyndromet eller varför inte dra till med Interstitiel deletion av kromosom 4:s långa arm !?
Men ingenstans hittar jag något som verkar passa på Liljas fel! Det är så vaaaansinnigt frustrerande och irriterande men likförbannat håller jag hoppet uppe! "Kanske kanske trillar jag över en hemsida en dag, som handlar om ett barn med PRECIS SAMMA kromosomavvikelse som Lilja!" Jo, tjena.... Och grisar kan flyga...
Men HOPPET lever! Och även om jag tror att chansen att "trilla över" Lilja 2 är minimalisk, så är det lite terapi att leta iallafall.... jag gör ju NÅGOT åtminstone... Jag skulle bli tokig om jag inte skulle få surfa runt med hoppet spirande ibland....

................................

En annan störande sak, det är ett test jag gjorde på BVC förra veckan.
Det är ett papper med åtta (?) frågor som man ska svara på, om det stämmer mycket, lite eller inte alls, typ, och den lilla frågesporten ska ge BVC-tanten indikationer på om man ligger i riskzonen för mammablues...

Frågorna är bl.a. "Har du velat skada dig själv?", "Har du tagit på dig skulden för saker som har hänt?", "Har du sett fram emot saker som ska hända på samma sätt som förut?" och "Har du gråtit utan anledning?" ....
Det finns fyra svarsalternativ, och ju mer positivt man svarar, desto mindre poäng får man. 0 poäng innebär alltså noll risk för depp.

När jag gjorde detta testet efter Liljas födsel (det görs alltid när barnet är runt 3,5 månaders ålder och man ska tänka en vecka tillbaka) fick jag ett enda poäng och det som den enda lilla poängen berodde på, det var allt skit med hennes fötter. Hade hon inte haft det att oroa sig över, hade jag nog fått noll poäng.
BVC-tanten tyckte att det var mycket ovanligt att få bara ett poäng, blablabla och denna gång trodde jag faktiskt att jag skulle ha samlat ihop lite fler poäng, eftersom det är lite körigt just nu, men döm om min förvåning när jag faktiskt bara fick ett poäng igen!

Det som sedan var så störande, det var att BVC-tanten tittade skärskådande på mig, tog på sig psykolog/bekymrad jag-bryr-mig-min och sade "Jaaaaa, Mona.... för att det här testet ska vara att lita på, måste man ju fylla i svaren så som det verkligen är......." - underförstått att jag är skitdeppig men LJUGER ihop mitt resultat för att slippa bli skickad till BVC-psykologen!
Jag log lite sådär mesigt som jag gör hos såna där och sade nåt i stil med "Jaaa, det är så klart...", som om jag inte fattade att hon syftade på mig och hoppades att det syntes på mig att jag faktiskt inte ÄR deppad!
Liksom, varför göra ett sånt test, om man ändå inte blir trodd!?!

Så sade hon vid nån fråga "*litet överlägset fnitter* Ja, det där är ju så typiskt tjejer... (Här trodde jag att hon menade att man är positivt tänkande, så som jag ändå tycker att jag är!) .... att vara så duktig hela tiden...."

Vad fan!! Jag vet att jag kanske är lite för duktig ibland (ska klara mig själv, osv) men DET vet hon INGET om...! Blev skitirriterad på att hon kom med såna antydningar...!
Så jag hasplade ur mig nåt i stil med "Tjaa, men jag är väl en positiv människa helt enkelt...!" ... Grrr...

Jag lovar! Jag lider inte av mammablues, varken fullt utblommad eller nåt jävla förstadium!!!

So much to do, so little time...

Kategori: Allmänt

Puuuh... nu börjar det verkligen närma sig flytten...! Den har känts väldigt avlägsen länge, men nu, när det bara är TRE ynka dagar innan Robert kommer hem igen för att packa, så känns den plötsligt väldigt nära förestående...!

Jag var och shoppade lite farvälpresenter till Liljas fröknar på dagis idag... Efter lite om och men, så bidde det en stor randig plastskål med vanligt godis och naturgodis i, samt sju olika pocketböcker, så får de slåss om de bästa titlarna...! =D

Liljas resursfröken får dessutom en liten ljusstake i form av en ängel... Jag gick förbi skyltfönstret och kastade en blick in, hade inte tänkt gå in för det är allt alldeles för fint men alldeles för dyrt i just den affären, men den där ängeln stod där på en byrå och bara rooooopade C, som fröken heter...! =)
Jag gick in och kikade på den, kollade priset (som var helt överkomligt!) och lade undan den. Kände mig tvungen att dubbelkolla med en gemensam vän, om denna lilla ängel skulle uppskattas eller slängas....
Dock kände jag att det ju dels är en ljusstake (ett värmeljus) och dels en ängel - så den skulle ju kunna läggas undan i jullådan om den inte uppskattas helt och fullt!
Men kompisen jag pratade med tyckte absolut att det lät som en prima present till just denna fröken, skönt!
 
Det är svårt att förklara hur den ser ut, men det är som sagt en ängel, gjord av ståltråd, typ... eller ... stålkonturer... och mellan allt stål är det skimrande glas. Den är alldeles ljuvlig!
Hoppas hon blir glad! =)

Idag har jag färdigställt ytterligare ett bidrag till Expedition Effell! Så om ni vill rösta, så kommer omröstningen ut senare ikväll, och mitt bidrag är detta:

Poesi tillägnat den fantastiske Tyler Durden


Du fulländade karl, du perfekte man, du sensuelle Adonis!


Det finns ingen vackrare än du,

ingen mer perfekt än du,

det finns ingen som är bättre på allt än du!


Jag älskar allt på din kropp!

Från dina perfekt rundade tår,

till dina muskulösa ben,

din breda bringa

och dina starka armar, som lyfter mig högt högt upp till sjunde himlen!


Dina kyssar är som sockervadd mot mina läppar,

din omfamning är som en yllefilt en kall vinternatt


Din röst är som honung i ett ljuvligt te,
som renar och lenar och lugnar mitt längtande inre

Ditt hår är som sakta böljande sjögräs i en lugn sjö,

dina ögon är som den skinande fullmånen


När du ler, rusar blodet i mina ådror

När du gråter, gråter jag


Det finns ingen vackrare än du,

ingen mer perfekt än du,

det finns ingen som är bättre på allt än du!


Tyler Durden - jag älskar dig!

........

Nååå, vad tycker ni...? Inte ett öga torrt va, höhö...!