sisu

Frustrerad!

Kategori: Allmänt

Nej, nu är jag frusterad igen! Sådär irriterad, frustrerad, smått ledsen som jag blir ibland när jag känner mig ensammast i världen med en Lilja som har vad-i-helvete-det-nu-är-hon-har...

Och bara som en liten parentes - när jag skriver om mina depperioder, så är jag deppig JUST DÅ, just den kvällen, och dagen därpå är jag mitt vanliga normala jag. Det är bara det att det är skönt att skriva av sig när man deppar, och just därför kanske det verkar som att jag är ruskigt störd på våra bekymmer, bara för att jag inte behöver skriva av mig i samma utsträckning som när jag är lycklig...!
Så det är no need att börja bli orolig för mitt psyke eller så, jag lovar... ;o)

Iallafall.... Jag är rätt slut idag... Lilja har varit ledsen och Eskil blir ledsen när Lilja gråter, så vid ett antal tillfällen dessa dagar har jag suttit i soffan, med armarna kring två skrikande barn och stirrat tomt framför mig.... (Jag VET att jag kan be om hjälp, men det har liksom inte kommit för mig att göra det....De slutar ju skrika ganska fort.... )
Har blivit smått apatisk och kan bara uppbringa precis så mycket kraft som behövs för att hålla i mina barn och efter någon minuts tystnad, börja operation få-barnen-glada-och-lugna-igen...
DEN känslan av apati, sitter jag i nu... Huvudet är trött, jag vet inte riktigt varför, och kroppen är trött...
Kanske är det vetskapen om att det bara är FYRA dagar kvar tills flytten påbörjas... Samma fenomen som innan en semester, man varvar ner, jobbar inte lika hårt, luften far liksom ur en... Jag vet att snart kommer vi att vara två vuxna i hemmet (tre, för Roberts polare ska bo med oss i fem veckor... *s*) och då coolar jag  ner mig...

Men denna känsla sitter jag som sagt i, och jag sitter och surfar runt lite, och hamnar på FUB:s hemsida... (För Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och vuxna) och hamnar på deras länksida. Gör ett nytt (tionde, femtonde?) försök att hitta någon jäkel som har samma kromsomavvikelse som Lilja, och klickar upp fönster efter fönster med organisationer, riksföreningar och föräldrasajter, men INGENSTANS hittar jag orden Mikrodeletion och Kromosom två i kombination.
Det finns så sanslöst många kromosomavvikelser, så oerhört många kombinationer och detaljer i kromosomerna som kan gå fel, och det finns otroligt många namn på dessa kromosomfel.... Ibland heter de "riktiga" saker som Bardet-Biedls syndrom, Di Georges syndrom och Jacobsens syndrom.
Sen finns det även lite krångligare namn som Isokromosom 12p-syndromet eller 1p36 deletionssyndromet eller varför inte dra till med Interstitiel deletion av kromosom 4:s långa arm !?
Men ingenstans hittar jag något som verkar passa på Liljas fel! Det är så vaaaansinnigt frustrerande och irriterande men likförbannat håller jag hoppet uppe! "Kanske kanske trillar jag över en hemsida en dag, som handlar om ett barn med PRECIS SAMMA kromosomavvikelse som Lilja!" Jo, tjena.... Och grisar kan flyga...
Men HOPPET lever! Och även om jag tror att chansen att "trilla över" Lilja 2 är minimalisk, så är det lite terapi att leta iallafall.... jag gör ju NÅGOT åtminstone... Jag skulle bli tokig om jag inte skulle få surfa runt med hoppet spirande ibland....

................................

En annan störande sak, det är ett test jag gjorde på BVC förra veckan.
Det är ett papper med åtta (?) frågor som man ska svara på, om det stämmer mycket, lite eller inte alls, typ, och den lilla frågesporten ska ge BVC-tanten indikationer på om man ligger i riskzonen för mammablues...

Frågorna är bl.a. "Har du velat skada dig själv?", "Har du tagit på dig skulden för saker som har hänt?", "Har du sett fram emot saker som ska hända på samma sätt som förut?" och "Har du gråtit utan anledning?" ....
Det finns fyra svarsalternativ, och ju mer positivt man svarar, desto mindre poäng får man. 0 poäng innebär alltså noll risk för depp.

När jag gjorde detta testet efter Liljas födsel (det görs alltid när barnet är runt 3,5 månaders ålder och man ska tänka en vecka tillbaka) fick jag ett enda poäng och det som den enda lilla poängen berodde på, det var allt skit med hennes fötter. Hade hon inte haft det att oroa sig över, hade jag nog fått noll poäng.
BVC-tanten tyckte att det var mycket ovanligt att få bara ett poäng, blablabla och denna gång trodde jag faktiskt att jag skulle ha samlat ihop lite fler poäng, eftersom det är lite körigt just nu, men döm om min förvåning när jag faktiskt bara fick ett poäng igen!

Det som sedan var så störande, det var att BVC-tanten tittade skärskådande på mig, tog på sig psykolog/bekymrad jag-bryr-mig-min och sade "Jaaaaa, Mona.... för att det här testet ska vara att lita på, måste man ju fylla i svaren så som det verkligen är......." - underförstått att jag är skitdeppig men LJUGER ihop mitt resultat för att slippa bli skickad till BVC-psykologen!
Jag log lite sådär mesigt som jag gör hos såna där och sade nåt i stil med "Jaaa, det är så klart...", som om jag inte fattade att hon syftade på mig och hoppades att det syntes på mig att jag faktiskt inte ÄR deppad!
Liksom, varför göra ett sånt test, om man ändå inte blir trodd!?!

Så sade hon vid nån fråga "*litet överlägset fnitter* Ja, det där är ju så typiskt tjejer... (Här trodde jag att hon menade att man är positivt tänkande, så som jag ändå tycker att jag är!) .... att vara så duktig hela tiden...."

Vad fan!! Jag vet att jag kanske är lite för duktig ibland (ska klara mig själv, osv) men DET vet hon INGET om...! Blev skitirriterad på att hon kom med såna antydningar...!
Så jag hasplade ur mig nåt i stil med "Tjaa, men jag är väl en positiv människa helt enkelt...!" ... Grrr...

Jag lovar! Jag lider inte av mammablues, varken fullt utblommad eller nåt jävla förstadium!!!

KOMMENTARER:

  • heidimaria johanna säger:
    2007-10-29 | 22:05:22
    Bloggadress: http://heidisen.blogg.se

    hej..
    ja jag heter heidi maria johnana.. men kallas heidi bara då... hehe .fräckt.. vi finskor har många namn.. för jag antar att du har finskt påbrå.....
    läste lite i din blogg..intressant..tack för att du kikade in på min blogg =) ha en trevlig kväll.
    mvh heidi maria johanna ;)

  • kollar förbi då och då... säger:
    2007-10-29 | 23:26:53

    Jag känner så himla väl igen din apati och sitta med två skirkandes barn i famnen och bara stirra ut i tomma intet. Jag minns de stunderna så himla väl, tyvärr. Jag känner mig så otroligt otillräcklig och hemsk som mamma, som inte kunde tillfredsställa mina barns behov. I mitt fall ville båda barnen ha odelad uppmärksamhet... samtidigt. *suck*
    Men det blir bättre. Det händer knappt längre, tack och lov.
    Men jag känner igen de där känslorna och jag har aldrig heller lidit av ett uns av mammablues. Man har ju fan känslor som alla andra (dvs OLIKA känslor, inte bara glad) trots att man blivit mamma!!

    Kram på er! :-)

  • Anonym säger:
    2007-10-30 | 14:53:01

    Jag tror att barn - men även vuxna - behöver få skrika rakt ut när vi har det jobbigt. Det är skönt och bra att lätta på trycket och evakuera alla jobbiga saker vis amlar på oss. Ditt jobb som mamma är inte att se till att dina barn alltid är glada och lugna utan att finnas hos dem i alla lägen. Även de jobbiga skrikfaserna.

    Jag brukar hålla om Gabriel när han grvter och skriker och sägga till honom att gråta och släppa ut allt. Sen brukar det kännas bättre igen.

    Det svåra är att andas lugnt och inte bli stirrig av skriken. Det kan nog hetsa upp dem mer. Ville bara tipsa om att "sjunga" mörka toner. Det kan ha en mycket lugnande effekt - även på dig! Och djuppa andetag. Var bara där med dem :: ).

    Massa kramar!

  • ida säger:
    2007-10-31 | 21:45:28
    Bloggadress: http://2vuxna2barn.blogspot.com

    *haha* Jag gjorde med det där testet o vecken, lyckades få hela 4 poäng o klarade mig alltså! Både från misstänkta blickar o från att bli skickar till psyket.....eller vart man hamnar om man får mycket poäng.... :-] ;-)

  • The johanssons säger:
    2007-10-31 | 23:58:15

    Amäh ,för att vara riktigt jävla krass : Det blir inte bättre !!!! Det blir inte bättre med en diagnos /tillhörighet , du kommer ändå att "leta". Jag känner dig så väl by now ;-). Jag trillar fortfarande dit titt som tätt. Det känns bra i början sedan är man tillbaka och Google är ens bästis. Tål att upprepas : jag är SÅ glad att jag har DIG !!!!!!! När du kommer hit nästa gång ska du få träffa en kömpis som jag också är SÅ glad att jag har. Då kan vi dricka lite va ;-) ?

    Kraaam

Kommentera inlägget här: