Jag har kvar mitt Lunarstorm-konto av en enda anledning, och det är att jag mailar med en gammal kompis där. Men nu har hon hittat till Facebook istället, och jag ser ingen som helst anledning att ha kvar Lunarkontot. Men så kom jag på, att jag ju för sjutton skrev dagbok där! Den kan man ju inte bara radera hur som helst! På allvar alltså!

Jag läste igenom dagboken, startade nånstans mitt i, i början av maj 2004... Det var verkligen en resa down memory lane...!!
Det började sådär klämkäckt och småtramsigt med beskrivningar av min utploppade navel, att jag älskar att vara gravid, marknader , längtan till förlossningen och eufori över att jag kunde känna bebbes huvud och Robert kunde lyssna på den med trätratt hos bm.
Dock var det klämkäcka lite utblandat med rynkad panna över mina sammandragningar och liten oro för att BM inte lyssnar på mig och tar mig på allvar.

Det klämkäcka är ändå mycket dominant, och jag låter mest bekymmersfri.

12 maj skriver jag att jag mår kasst på jobbet och har pratat med chefen om att få sluta min anställning tidigare. Det gick hon med på och jag såg fram emot sista dagen!

Den 14 maj skriver jag och jublar över hur kul det ska bli att få gäster om några dagar, finfrämmat från Stockholm minsann, oj så skoj det ska bli och vad jag ska städa och fixa och dona. Men de där sammandragningarna alltså... De gör ju så ont.... "... mensvärksliknande smärtor som skär i magen, samt värk som strålar ut mot ryggen...." skrev jag om... Herregud, vem som helst fattar ju att så ska det inte vara!! =( Men jag var så hjärntvättad av min BM... "Det är heeelt normaaaalt..!!"

Jag skrev även, smått upprörd, den 17 maj, "Det skulle vara lite lustigt att ringa henne och säga `Nej, jag kan tyvärr inte komma på vårt nästa möte, för jag har FÖTT BARN!!" ... om jag bara hade vetat hur nära det var att de orden blev sanna! För jag VAR tvungen att avboka vårt möte...! FÖR ATT jag låg på förlossningen.

Den 20 maj skriver jag om sammandragningar när jag vänder på mig i sängen, som gör så ont att jag "måste ligga och träna andning ett tag innan jag kan somna om"... Seriöst!! Sade jag aldrig nåt om detta till er, mina nära och kära, eller gjorde jag det, och ni viftade undan det, precis som barnmorskan?!??!

I samma inlägg skriver jag "I eftermiddag får vi besök, weeeee, vad skoj!! De kommer vid 16 (...)"
Visst, de kom hem till oss. Men då var vi inte hemma. Då var vi påväg till Västervik i ilfart pga massa blodspillan, fyra minuter mellan värkarna (men det fattade inte jag att det var. Det var ju bara bäckenuppluckring!) , och fick Bricanyl ipumpat i blodet och massa sprutor och tabletter när jag hade blivit inrullad på förlossningen på ambulansbåren...
De hälsade på oss, det gjorde de! Men på sjukhuset... =/

Dagboksinläggen EFTER den dagen är inte lika klämkäcka. De är istället fyllda av oro, funderingar och ambivalenta känslor... Många tårar, darriga dagar och HAT HAT HAT mot Bricanyltabletterna...!

Sedan börjar den lååååååånga väntan tills jag får sluta med Bricanylen! Jag blir lite lite gladare för varje dag som går, och jag är spänd och förväntansfull.
Skriver vid ett tillfälle såhär: "Nu ska vi se. När jag lät bli att ta tabletten för att se vad som hände, tog det 1,5 dygn innan det gjorde riktigt jävla ont. Tänk om det tar 1,5 dygn när jag slutar på riktigt? Tänk om det då sätter igång på kvällen den 17 juni?? Åh!" (Vet ni när värkarna startade?? På morgonen den 18 juni...!=))

Den 16 juni, v 37+0 är jag hos BM och är lycklig över beskedet att magen har sjunkit och jag är öppen för två fingrar istället för bara ett, som det var på sjukhuset!

Mitt sista inlägg blev detta:

Fre 18 jun 2004 17:35
37+2 Idag vaknade jag 6.30 med sammandragningar som gjorde ont... Ondare än det gjorde innan min ”första” förlossning höll på att starta....
Men tyvärr(??) lugnade sej dem när jag satt i duschen... och när jag ligger ner.... Men med lite tur gör de lite verkan så att jag iallafall öppnar mej mer.... Vill inte ha så här ont utan nån nytta, inte!!
Känns som att det skulle kunna sätta igång nu... snart... men vi får se...
Trots att jag hade sd var femte minut ett par ggr, osså var sjätte minut, o var fjärde.... Så ska de ju after all vara HELT regelbundna... och det kan man junte påstå att de är när de kommer så....

(...massa rader om mitt födelsedagsfirande dagen före...)

Idag tänkte jag diska... men frågan är om inte Robert får göra det... Känner inte för så mycket annat än att ligga i soffan o läsa... och vänta tills klockan blir 13.50, för då börjar ”Våra bästa år”....!

Inlägget skrevs 17.35 och Lilja föddes 23.43 !! =D

Och alla inlägg efter DET var bara sååå roligt att läsa! Det var myyyycket amning, stackars satar som fick sitta och läsa om det...!=) Det är en del om gipsningar, kromosomtest, mm, men allra allra mest var det om hur förbaskat lycklig jag var, som nybliven mamma till en vacker liten Lilja!!

Puss på er läsare! Snart kommer det bilder!