Igår när jag hade köpt mina underbara skor (som jag dock funderar på att försöka byta ut om jag hittar några i annan färg... kritvitt känns inte så användbart annat än under superfester på sommaren...) så tog jag och barnen en sväng in på ICA och köpte oss lite lök, mjölk och en paprika.

Ut från affären med barn, väska och kassar i en enda röra i kundvagnen, in i bilen med allt och så drog vi iväg hem, det vankades pannbiff med lök, yummy!

På vägen hem tänker jag på mina fina nya skor och är så lycklig. Tankarna vandrar iväg på faktumet att jag inte tackade ja till en låda att ha dem i.. "Tänk om de ligger och skaver mot varandra i påsen nu...?" ... tankarna vandrar vidare... "Men... påsen? Skorna...?? Var lade jag dem?! Och påsen med maten?!"

Jag slänger en blick i baksätet - inga kassar! Och jag har inget minne av att jag har lagt dem i bakluckan heller!!Fasan griper tag i mig - ÄR ESKIL MED?!?!!? Jag vrider mig en gång till och kollar hans stol - puuuuuh, han sitter där! Men jag har tamejfasen glömt kundvagnen på parkeringen med kassarna kvar! Aaaahhh, mina fina nya skooooor!!
Fyrahundra spänn i sjön (vid det här laget har jag vänt bilen och är påväg till ICA igen i rekordfart) - det kan jag väl ta, trots vår kassa ekonomi, men SKORNA då!? Det var det sista paret!? Ååååhhh, snälla, låt dem vara kvar!!! Jag bad kosmos att ordna så att allt står kvar där jag lämnade det, och kosmos utför sin uppgift utan nåt att klaga  på - vagnen står kvar på parkeringen - MED kassar!! Puuuuuhhh!!!

När jag kom hem berättade jag för Robert att jag hade "gjort en Mona!" ... *s* Hans ansikte förvreds i en skräck-grimas och han sade "Vad har du kört på nu?!"... Ääääh, Robert, jag kör väl aldrig på nåt! Vilka lögner! Jag hade ju bara glömt litegrann på parkeringen... =)