sisu

Jahaaa....

Kategori: Allmänt

Jasså, är det meningen att man faktiskt ska SKRIVA i en blogg? Och inte bara ha den ta upp plats i sajberspejset? Okej, då har jag totalt missuppfattat det...

ELLER så är det så att min datortid är på kvällen när Lilja och Eskil har somnat, men just då är lilla Namnlös som mest vaken och trevlig så datortid för mig, existerar liksom inte... det enda som hinns med är att mobilsurfa men ORKA skriva ett blogginlägg från mobilen! Nope, det gör jag bara inte...

Och förutom att jag inte har någon datortid har jag ändå inget att skriva om. Statusar på FB är ju bara att se sig om i himlen efter - jag ammar, ammar, städar och pussar på de stora barnen. Och så sover jag. På natten.

Det är high life just nu... Men jag njuuuuuuuuuuuuuuuuter...!

Om du var vaken...

Kategori: Allmänt

Sedan lillbruttan föddes har jag om och om igen haft Fred Åkerströms låt "Jag ger dig min morgon" på hjärnan... Jag har inte en aning om vad den kommer ifrån, men gång på gång finner jag mig själv sjungandes på den, i huvudet alltså, inte högt. Man vill ju inte skrämmas. Dessutom satte jag på Livet på BB, en serie om förlossningar, via kanal5Play, och där, i reklamen för whatever, spelades denna låt OCKSÅ! Just när jag satt där med tjejan i famnen och skulle titta på förlossningar, något som nyss var så aktuellt för mig och henne...!

Denna låt, den berör mig en aning, eftersom jag är rädd att försumma barnen på något vis, med raden "Om du var vaken, skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig..." Eftersom den har kommit nu, efter förlossningen, känns det som att det är en hint om att inte missa lilltjejens allra första tid med oss, men även de andra två barnen får jag de känslorna om... Lilltjejen eftersom jag alltid sitter och surfar när jag ammar, det känns som att jag kan missa småsaker då, små tecken på att hon behöver rapa, så att jag missar det och istället kräks hon, eller hon kanske rent av känner att jag inte är hos henne så att säga, när jag ammar och tar någon slags skada av det... En frånvarande förälder är inte ett dugg bättre än en slående förälder anser jag...

När de andra barnen ammades satt jag med böcker hela tiden, jag slukade 4-5 böcker i veckan. Kanske är man mer närvarande med en bok i handen, än på FB? Jag vet inte. Kanske, för datorn/Internet är ett gift, ett riktigt rävgift, men det är så mycket smidigare att ha en telefon i handen när man ammar, än att försöka hantera en tjock bok...

De andra barnen är jag rädd att försumma, dels av den enkla anledningen att de nyss har fått ett syskon, konkurrens, och jag vill knappt gulla med lilltjejen i deras närhet av rädsla att de känner sig ratade och utanför, och dels för att jag "alltid" ammar. När jag ammar sitter jag än så länge i vår säng, vilket gör att jag bokstavligt talat försvinner från dem - för den nya bebisens skull. Det är svårt att vara flerbarnsmamma, men inte för att man har fler barn än ett att hantera, utan för det härligt dåliga samvetet... =/

Herregud vilket luddigt inlägg detta blev,  och jag vet inte ens om jag egentligen är färdigskriven och har fått ut allt jag ville få ut och fått fram det jag ville få fram, för jag är trött och klockan är för mycket för att sitta och lägga tid på att blogga, men jag ville bara få fram... nåt... Få ner det på pränt. Att jag INTE vill försumma mina barn, INTE vill försumma min yngsta dotters första tid på jorden, att jag MÅSTE MÅSTE MÅSTE uppskatta livet här och nu och anstränga mig för att SE mina vackra, fantastiska, ljuvliga, underbara barn...! Och INTE sitta med näsan ner i iPhonen. Heja mig!





Jävla piss... =(

Kategori: Allmänt

Inatt vid halv ett vaknade Lilja, som sov på en madrass i vårt sovrum. Jag tände lampan och undrade vad hon ville.

Törstig.

Hon klev upp från sin madrass, gick fram till mig vid sängen och jag räckte henne mitt vattenglas. Hon tog glaset, förde det till munnen och sedan ändrades hennes blick plötsligt. Från att ha sett helt vaken ut, såg hon plötsligt frånvarande ut, stirrade rakt framför sig.

Sedan ser jag, i slow motion, hur hon faller. Med glaset i handen och allt, jag ser häpet, utan att ha vett att göra något, hur hon faller - slår ansiktet i min öppna nattduksbordslåda, ner på golvet, där hennes kropp spänns bak i en båge. Jag förstår ingenting, försöker hejda hennes framfart, men det är så trångt i hörnet där hon ramlar och jag är i någonslags chock över vad jag beskådar.

Jag slänger mig så fort min förvirrade hjärna tillåter mig ner på golvet till henne, hon gråter nu och mitt hjärta dunkar och det snurrar runt runt i mitt huvud, vad var det som hände, somnade hon, hur kan hon somna precis när hon ska börja dricka vatten, hur mår hon, blöder hon, VAD HÄNDE!?!?

Hon är ledsen och gråter och jag hjälper henne att ställa sig upp. Hon står still på golvet och gråter och jag säger att hon får komma och ligga bredvid mig, min puls är skyhög, jag är rädd och förvirrad och vill samtidigt trösta min stackars dotter.

Långsamt börjar jag inse att hon kanske inte somnade. Att det kanske var ett krampanfall hon hade... Jag svär inombords och med gråten i halsen ringer jag 1177 som kopplar mig vidare till sköterska på barnakuten. Jag har gråten ännu mer i halsen när jag hör henne säga att det inte finns någon barnakut öppen i Ljungby, utan isåfall är det Växjö som gäller. Jag orkar inte åka in till Växjö nu, jag är ensam hemma med Lilja och lilltjejen, jag klarar inte av en ledsen Lilja och en nyfödd bebis på akutmottagningen mitt i natten, jag gör inte det!

En barnläkare tillfrågas, och de tycker inte att det är något akut eftersom Lilja mår som vanligt nu, förutom att hon är ledsen men de håller med om att hon troligtvis inte somnade, utan att det var någon slags frånvaroattack.

Ett sömn-EEG beställs och vi har ett inbokat besök hos hennes läkare nästa torsdag, vi får ta upp detta då.

Helvetes jävla skit. Ett anfall är inget anfall, men två anfall är epilepsi har jag hört. Typ. För att inte tala om att jag INTE kommer våga låta Lilja sova på övervåningen nu längre - vi har vårt sovrum på nedervåningen. Tänk om hon får ett likadant anfall igen - mitt i trappan! =(