Idag var jag på ett möte på ICA där vi skulle prata om hur vi lagar mat hemma och lite andra matrelaterade saker. Personen som höll i det hela frågade oss mötesdeltagare om hur vi tyckte det var att skala morötter. Jag kände mig lite som ett UFO där jag satt i min tysthet och tyckte det var lätt, eftersom alla andra stämde in i en klagosång om hur dåligt det gick med morotsskalandet hemma. Var det inte svårt att hålla i skalaren, så hamnade de bortskalade morotsremsorna på helt fel ställe eller man råkade helt enkelt skala bort hela moroten.

Jag är inte den som gärna tar plats i en grupp med fler än 2-3 personer så jag var tyst, och tackade min lyckliga stjärna att vi hade det lätt med morotsskalandet hemma. Samtidigt kände jag en viss irritation över hur mycket plats andra mötesdeltagare tog. Alltid samma dessutom.

Ett exempel på detta platstagande var när den ICA-anställda slängde ut en fråga om vi tyckte om apelsiner. Jag tycker om apelsiner och tog faktiskt lite plats när jag snabbt som attan svarade, lagom högt tyckte jag, att "Jo, jag gör det, det är gott." och samma sak kom från andra sidan lokalen, en tjej som också gillar apelsiner. Eftersom frågan var om vi tycker OM apelsiner, och alltså inte huruvida vi INTE tycker om apelsiner, störde jag mig på en tjej som vräker ur sig "Jag BRUKADE tycka om apelsiner, men nu gör jag inte det längre!" och vips handlade hela frågan om henne och faktumet att hon inte tycker om apelsiner. Denna tjej tycker väldigt mycket om att prata, gärna om sig själv och sina knivar och skärbrädor därhemma och nu hade alltså turen kommit till hennes ogillande av apelsin.

Jag funderar på att inte gå på matmöte mer för det är ett jädra tjat och gnäll bara om hur svårt det är att laga mat, och att folk håller på och köper papperstallrikar medan jag själv drejar mina egna tallrikar. Jag upplever det som att de bara ser problemen, medan jag bara kör på och hittar lösning, bara för att förenkla det för mig själv. Ja, av ren lathet för att vara ärlig. Sen har vi det som sagt ganska lätt med morotsskalande och annat, och då blir det ännu mindre intressant att sitta och mala svårigheter med andra skalare.

Så kanske att jag går på matmöte en gång till, blir jag lika irriterad då, får det vara. Då får de sitta där och grotta sig i morotsskalning.

(P.S. Jag var aldrig på matmöte. Matmöte är täckord för ett annat möte jag var på. Det var inte morotsskalande heller. Det var ett annat problem folk i min situation kan ha. Men jag är en god medmänniska och pratar inte uppenbart illa om folk utan maskerar mina klagomål. Jag är så himla trevlig.)