sisu

Föräldraskap... vilket jädra jobb!

Kategori: Allmänt

Det sade pang och plötsligt är min förstfödda sju år. Jag svär på att det var igår, högst i förrgår, som hon hölls upp mellan mina ben av barnmorskan och jag kommenterade "Fötterna är sneda.". Sedan dess har MYCKET hänt, och jag kan inte haja vart dessa sju år har tagit vägen!

Det är ett faktum att småbarnsåren går fort. Även om man inte tror på det när man står mitt uppe i det med ena foten i en kisspöl, mjölkstockning och ska packa ner matsäck till skolutflykten dagen därpå... Nej, just i sådana situationer LÄNGTAR man tills en morgon har tydliga rutiner som absolut inget, utom möjligtvis ett brandlarm, kan rubba. Eller en natt där man får sova från det att man lägger sig tills klockan ringer. För att inte tala om hur man längtar efter en lördag som man spenderar i sängen, med enbart uppstigning för att gå på toa och kanske öppna för pizzabudet...!

Nej, när man är mitt uppe i det är det svårt att se allt det ljuvliga med sina älskade små. Iallafall är det det för mig. Lilja är ju som Lilja är, med vredesutbrott och avgrundsvrål som sällan kommer någon annanstans än hemma, men stor del av tiden är hon en supermysig tjej. Samma sak med Eskil, och definitivt samma sak med Mira, vårt solsken.

Men bortsett från att Eskil är en sjukt trevlig och smart liten unge att ha att göra med, så är han rätt så osjälvständig. Han vill antingen titta på tv eller spela på min telefon så fort han är hemma, eller att jag ska leka med honom.

Jag avskyr att leka med mina barn. Jag gör verkligen det.

Det finns massor med saker jag TYCKER OM att göra med mina barn, typ baka, läsa böcker, skriva, rita, handla... men att leka med små gubbar/bilar/djur som bråkas, det gnager små hål i min tålamodbank så att jag tillslut bara vill SKRIKA! Men det gör jag inte. Jag leker som den goda mor jag är, samtidigt som jag funderar på hur många minuter som har gått. Till min förvåning har jag insett att tiden faktiskt går snabbare än jag tror, en halvtimme kan vara avklarad snabbare än väntat, men VARENDA gång jag avbryter leken för att göra något annat (städa) så får man de där hundögonen, de där sluttande axlarna, den där lilla lilla, nästan ohörbara sucken. Ja, den som säger något i stil med "Min mamma, hon som borde se till att jag alltid har det perfekt, att jag alltid känner mig viktigast i världen, som att inget kan konkurrera med mig, hon går nu. Till något som är roligare och mer intressant än jag. Varför är inte jag det viktigaste i världen för henne?".

Det är SKIT att se de där hundögonen och höra sucken. Känna det dåliga samvetet. Jag försöker släta över känslan med att tänka att det minsann förr i tiden aldrig var några föräldrar som lekte med sina barn, det fanns det inte tid till!... men... det är då jag tänker på "Ta vara på småbarnstiden. Den försvinner så snabbt." Och så tänker jag även på att undersökningar har visat att barn vars föräldrar leker med dem, mår mycket bättre, på så många olika sätt och vis.

Grejen är dock den att om jag BARA leker med honom, om jag leker med honom och underhåller honom och gör allt han vill, de få timmar vi ändå har tillsammans, bara han och jag, är jag rädd för att jag skämmer bort honom. Gör så att han missar den dyrbara lektion barn måste få i att ha tråkigt. Men jag är även rädd för att bli komplett galen, för jag KAN inte bara fokusera på honom, trots att det som sagt är få timmar sammanlagt på en vecka, jag skulle lägga på enbart honom, för då äter jag upp mig själv. Det är en HÅRFIN linje mellan att möta sitt barns behov, att möta sina, och att göra vad som faktiskt är BÄST. Jag tror att mitt ego tar lite för stor plats, att jag borde ge Eskil något mer tid och uppmärksamhet. Och jag ska jobba för att bli bättre på det, men lätt är det inte.

Jag är livrädd för att jag ska stå här en dag, alla barn utflugna och tänka "Men herregud. Hade jag inte kunnat leka mer med honom? Nu har jag ett helt liv utan barn i vardagen framför mig. Fan i helvete att jag var så ego! Hur mycket hade det kostat att leka mer med honom?? ".

Men som sagt. Det är en fin linje - jag vill ju inte bli galen heller.

KOMMENTARER:

  • utlandssvensken säger:
    2012-01-30 | 01:56:29

    Jag tror bestämt att jag skrev delar av det där inlägget. Åh, vad jag INTE gillar fantasi-lek med barnen (som delaktig alltså). Pyssla, baka, läsa, spela spel, absolut, men små gubbar och bilar och djur och Gud vet vad som ska hitta på saker i fantasins värld. Gäääsp, kan tiden gå saktare?!



    Jag leker inte alls lika mycket med mina barn som mitt samvete säger att jag borde. Mitt hjärta vill ju att de minns mig som mamman som alltid fanns där och var rolig och bara bäst, men hjärnan min tänker att jag nog hinner klämma in sådana minnen också. Men tiden RINNER verkligen iväg och snart är det nog DE som inte vill spendera tid med mig. Då är "that window of opportunity" borta. För alltid!



    Nu SKA jag verkligen skärpa mig!!! Tack för påminnelsen!!

  • Mona säger:
    2012-01-30 | 12:54:09
    Bloggadress: http://sisu.blogg.se/

    Varsågod! =D

  • sara säger:
    2012-01-31 | 11:48:14

    Så klok du är Mona som redan när du står uppe i det inser hur fort det går.



    Ha inte dåligt samvete för att du inte leker mer, du gillar det ju inte och hur tror du det skulle kännas för dina barn när de är vuxna kommer på att du gjort det enbart för deras skull och utan din egna vilja/glädje.



    Mina barn är vuxna nu och visst saknar man tiden grymt mycket men huvudsaken är väl att man ägnat sig åt barnen helhjärtat även om man inte gjort allt de velat?

  • Mona säger:
    2012-02-01 | 10:01:33
    Bloggadress: http://sisu.blogg.se/

    Tack Sara, det var klokt av DIG, att det viktigaste är att man "i backspegeln" kan se att man gjorde det man kunde för allas bästa! =)

  • Bodypalace säger:
    2012-02-01 | 10:38:27
    Bloggadress: http://bodypalace.blogspot.com

    Finns en fantastiskt läsvärd text som handlar om självkänsla i bloggen som jag har fått mailat till mig från en smart tjej.



    Både hon och jag vill jättegärna att så många som möjligt ska läsa och låtas inspireras. =)



    Snälla läs först innan du/ni dömer ut det här för en onödig reklamkommentar.

  • Sara - Mamma till Nova säger:
    2012-02-01 | 11:01:50
    Bloggadress: http://frokenkalmar.blogg.se/

    Tassar in och önska dig en trevlig dag! :)

  • Cecilia säger:
    2012-02-01 | 11:55:07
    Bloggadress: http://www.scenbloggen.com/cecilialofving

    Hejhej, allt bra?

Kommentera inlägget här: