Meningen med det liv vi fick är kärlek
Kategori: Allmänt
I somras var jag och Lilja och tittade på ett uppträdande av unga vuxna med funktionshinder i Ljungby, showen var på bästa sändningstid, dvs mitt i lunchrusning på de så kallade "Ljungbydagarna" när halva Ljungby om inte mer, går man ur huse för att äta spännande mat till lunch och titta på folk! Det var ett enormt partytält med en stor scen, och varenda kvadratcentimeter var fylld med folk, och längst ute på en kant stod jag och Lilja och kikade. Som jag beskriver i texten nedan, som jag skrev ihop samma dag, tänkt att läggas som en Instagrampost, men texten blev aaaalldeles för lång, så fick jag flera gånger kämpa undan fulgråten som hotade att skämma ut mig där och då! Jag är evigt tacksam över att jag hade solglasögon, för OJ vad rörd jag blev gång på gång på gång och OJ vad jobbigt det hade varit om folk började stirra på mig istället för de som stod på scenen...
Det är en något rörig text, men den har legat och väntat på att få bli till ett blogginlägg så länge nu, så jag lägger ut den som den är, för detta var exakt som jag kände den där augustidagen (som just nu känns som ett helt annat liv, för VART TOG MIN SOMMAR VÄGEN???........)
Varsågoda och läs om ni vill, jag får inte riktigt fram exakt mina känslor, men jag gjorde ett försök! Kärlek till er alla! <3 <3 <3
...........
Fler gånger än vad som rimligtvis kan gå att räkna har jag tänkt "Varför just vi? Varför just Lilja? Varför varför varför?" när saker har hänt som har med vår dotter att göra, stora eller små. Jag har försökt se meningen med att just vi fick just Lilja - för jag tror att det finns en mening med allt! - men gång på gång har jag misslyckats.
Jag har försökt tänka positivt, jag har försökt räkna upp de fördelar vi har fått genom att ha fått ett funktionshindrat barn, jag har försökt hitta bra saker med hur just vårt liv kom att se ut, men aldrig kommit längre än till en stor vägg som säger BESVÄR, SORG, TUNGT JOBB, EVIG ORO.
Ända tills idag.
Den här sommaren har jag provat ett nytt tillvägagångssätt, jag har vänt mina tankebanor gällande vår dotter, och jag tror att idag var dagen då jag faktiskt fick lön för den mödan, för idag såg jag KÄRLEKEN! Har ni sett den någon gång??! Den ENORMA KÄRLEK, den särskilda sortens kärlek som barn som våra både får och ger, den är så stor, så ärlig och uppriktig, och så aldrig sinande!!
Jag har sett den många gånger förut, under hela Liljas liv, gång på gång på gång sedan hon var bara några dagar gammal, av personalen på neo, personalen på habiliteringen, assistenter och pedagoger på förskolan, och nu i skolan, på korttidsboendet, hos hennes ledsagare och på fritidsgården dit vi går ibland, plus hos familjemedlemmar och hos de som har kommit att bli hennes andra familj. Kärleken som Lilja så tveklöst visar människorna som ger hennes liv så mycket innehåll, och kärleken av precis samma kaliber hon får tillbaka - det är liksom den som är grejen! Det är DEN som är meningen! Förstår ni??!
Jag tror att jag liksomhar letat efter något annat, något mer greppbart och mätbart, som typ att vi har haft turen att behöva lära oss tecken, eller de vänner och bekanta vi har fått enbart för att vi har Lilja, men jag tänkte för enkelspårigt. Jag tänkte för enkelspårigt och för resultatinriktat - när lärdomen enbart var att få se all kärlek som världen har att erbjuda!
För alltså, när folk i vårt land och i världen gör illa varandra till höger och vänster, när vuxna och barn stympas och mördas, när hat bubblar upp i alla möjliga sprickor och hörn, då är det så väldigt lätt att glömma bort att kärlek finns och att det är den som är själva meningen med livet! Men jag fick se den igen idag! På ett uppträdande mitt i stan, av unga vuxna med funktionshinder av olika slag, såg jag och KÄNDE kärleken och glädjen, den var så tydligt, kärleken mellan de människor som är som Lilja, deras personal och de föräldrar som var på plats, och jag fick kämpa bort den annalkande fulgråten gång på gång för det var en så fantastisk upplevelse, det var total love bombing, helt omedvetet från alla i tältet!
Meningen med att ha fått just det barn vi fick för 14 år sedan, det är att på första parkett via vår henne få uppleva kärlek gång på gång på gång på gång, och om det inte är meningen med livet, så vet jag inte vad som är det!
