sisu

Promenader...

Kategori: Allmänt

Fördelen med att förlägga sina entimmes kvällspromenader längs 70-vägen västerut, det är att man slipper gå i skogen. Japp, ni hörde rätt, att man SLIPPER gå där. Jag gillar inte att gå i skogen. Det är tyst och dunkelt och stilla och murrigt och jag blir helt stressad av det. Dessutom kan man råka möta någon och då måste man säga hej och det är ju rena döden för någon som är lätt socialt musslifierad som jag! Har man extra otur möter man dessutom kanske en granne eller någon man "känner" litegranna, och då blir det extra jobbigt, för då måste man snabbt som fanken besluta om situationen kräver att man ska stanna och prata, eller ska man tvärtom inte stanna och prata, är det så att man bör säga hej och gå vidare, men om man bara pinnar på kanske grannen tycker att man är dum och otrevlig, och det vill man ju inte, och så vidare... Ja ni hör ju! Bara massa hemskheter med att promenera i skogen!
 
Så vad är då nackdelen med att gå på promenad längs 70-vägen västerut? Jo, mina vänner, det hjälper Internet mig med att förklara. Det är nämligen detta:
 
"i hate it when you're walking along and you suddenly become really self-conscious about the way you are walking so you concentrate on walking normally and you end up like"
 
 
Och det hände mig idag! I kid you not! Herregud, det var så jobbigt! Jag upplevde exakt det som står i texten, och så började jag gå normalt, tänkte jag mig att jag skulle göra iallafall, vilket slutade med att jag antagligen gick som i gifen härovan, vilket fick mig att tänka på gifen+texten till, vilket fick mig att absolut inte kunna låta bli att flina stort som något slags bya-original och det var hemskt, förstår ni mig?! Det var hemskt! Att gå alldeles ensam längs en bilväg där det kör förbi bilar med jämna mellanrum, medan man går där och flinar, på gränsen till gapskrattar för att man tänker på en grej man såg på nätet som beskriver vad man upplever precis just nu...
 
Traumatiskt, vill jag nästan hävda! 
 
Men. Måste jag välja tar jag 70-vägen nästa gång iallafall. Jag ska bara försöka mini-lobotomera mig så att jag glömmer just den här gifen. För antagligen kommer själva selfconciousnesset hända mig igen... och igen... och igen....
 
Kommentera inlägget här: