Liljas andra dagisdag och Mitt besök hos ett medium!
Kategori: Allmänt
Jag är alldeles lyckligt fascinerad över hur bra det gick idag IGEN för Lilja på dagis...!
Vi var inne en kortis, sen var vi ute i över en timme. Vi satte oss i sandlådan, jag, Lilja och hennes fröken Birgitta. Lilja satt en stund och kände på sanden (stackars barn har ju aldrig suttit i en sandlåda förut!) men sen drog hon...! Hon vände helt sonika på sig och kröp iväg över gräsmattan. Så himla kul att se!
Vi var inne en kortis, sen var vi ute i över en timme. Vi satte oss i sandlådan, jag, Lilja och hennes fröken Birgitta. Lilja satt en stund och kände på sanden (stackars barn har ju aldrig suttit i en sandlåda förut!) men sen drog hon...! Hon vände helt sonika på sig och kröp iväg över gräsmattan. Så himla kul att se!
Hon visade sin fröken tydligt att hon ville upp och gå, och de styrde kosan mot rutchkanan.
Lilla plyttiga Lilja som i alla andra sammanhang skjuter ut underläppen i en alldeles bedårande Nu-nuuuu-kommer-jag-snart-att-börja-gråta-min, tjöt av skratt till och från när hon fick beblanda sig med de andra barnen som for i rutchkanan!
Lilla mamma satt i en vit plaststol fleeeera meter därifrån och kikade på sin älskling...!
Joo, Jessica undrade, hon kommer att vara där varje dag nu. När hon börjar "på riktigt" blir det 8.30-11.30 varje dag. Fast eftersom jag ska jobba ett par dagar nu framöver blir det ju mer... Och jaaa, jag söker jobb... inte jätteaktivt, men litegrann... =)
Efter dagisstunden åkte vi hem, jag och Lilja. Jag lämpade av henne för mat och sova hos pappa, och susade sedan vidare till Silverdalen. (Vackert namn på ett samhälle va?)
I Silverdalen bor nämligen ett medium... Jag var hos henne för nästan exakt ett år sedan, och min farmor tog kontakt och jag fick mig lite visdomsord på vägen.
Nu har jag ett tag velat gå till henne igen för att kanske få fatt i min mamma eller pappa... Men jag har liksom inte känt mig redo... Men så har det kommit upp en grej som får mig (och Robert) att lägga pannan i djupa veck och fundera och fundera... DET fick mig att lyfta telefonen och boka en tid hos henne...!
I Silverdalen bor nämligen ett medium... Jag var hos henne för nästan exakt ett år sedan, och min farmor tog kontakt och jag fick mig lite visdomsord på vägen.
Nu har jag ett tag velat gå till henne igen för att kanske få fatt i min mamma eller pappa... Men jag har liksom inte känt mig redo... Men så har det kommit upp en grej som får mig (och Robert) att lägga pannan i djupa veck och fundera och fundera... DET fick mig att lyfta telefonen och boka en tid hos henne...!
Jag kom dit, och hon lade ut tre tarotkort för att "få ett hum om mig".... Allt var klockrent.
Sedan berättade hon för mig att hon kände ett hål inom mig... ett hål som jag gång på gång försöker fylla, genom att vara alla till lags, genom att försöka passa in, genom att vara snäll, glad och duktig...
Hon såg en liten flicka som mycket tidigt hade svikits grymt av någon hon litade på. Denna lilla flicka var då alltså jag....
Sedan berättade hon för mig att hon kände ett hål inom mig... ett hål som jag gång på gång försöker fylla, genom att vara alla till lags, genom att försöka passa in, genom att vara snäll, glad och duktig...
Hon såg en liten flicka som mycket tidigt hade svikits grymt av någon hon litade på. Denna lilla flicka var då alltså jag....
Hon såg mig som mycket liten, bara ett eller två år... Och beskrev det som om man sitter tryggt och varmt i ett knä hos någon man älskar, och sedan bara PLADASK, har man slängts ner på hårda, kalla golvet. Så kände hon det som att sveket var... Fast inte bokstavligt då, utan bildligt...
Det stämmer nog väl... Jag har blivit sviken av speciellt min mamma ett antal gånger.... Men detta första stora svek, grundläggande för hur delar av mitt vuxna liv skulle bli, har jag inget minne av... Men om jag var så liten som mediet tyckte sig se, så är det inte så konstigt att jag inte minns...
Hon gav mig råd om hur jag ska kunna fylla detta hål... för hur bekräftad man än blir, hur många "vad DUKTIG du är!", och hur många människor jag tar hand om, kan mitt mörka hål inte lagas... Det enda som kan laga mig inuti, är att jag tröstar den lilla svikna flickan...
Ett sätt att göra detta är att meditera, och tänka sig att man hör barngråt... man letar efter barnet som gråter... man plockar upp det, kallar det exempelvis för ett smeknamn jag har haft som liten, och ger det ALL kärlek, ALL trygghet, ALL värme som bara går... Ger det ALLT hon gick miste om som liten...
Låter lite som mumbo-jumbo... men det är värt ett försök, för allt annat hon sade stämmer ju...!
Fick lite hjälp på vägen med min fråga.... nu är vi lite klokare... NEJ, jag tänker inte säga vad det är... =)
Ni kan sålla er till Veronica och Roberts mamma som också undrar... =)
Ni får veta tids nog, vare sig vi gör på det ena eller det andra sättet.
Ni kan sålla er till Veronica och Roberts mamma som också undrar... =)
Ni får veta tids nog, vare sig vi gör på det ena eller det andra sättet.
Min mormor kom... Definitivt min mormor. Hon sade att jag skulle dricka mer vatten och äta mer frukt. Min mamma kikade också fram, fast inte så tydligt. Det var till och med så att när mediet försökte få fram vem hon var så hörde hon bara "Vaddå, det är ju JAG! Det är väl inga konstigheter, det är ju jag." Det brukar innebära att personen i fråga är lik "kunden", alltså i detta fall mig.
Eftersom mediet inte innan visste att min mamma är död var det en konstig sak att höra, så hon frågade lite försitkigt om det möjligtvis kunde vara min mamma... =)
Och det var det ju...
Hon beskrev henne träffande... Som rastlös, orolig, sökte, sökte, sökte. NU har hon hittat vad hon sökte...
Både mamma och mormor hade tendenser till att svälja ord som ville fram.... och att leta runt runt överallt för att finna frid... De följer mig för att jag inte ska hamna i deras gamla fotspår. Och det verkar ju gå bra, änsålänge...! =)
Vidare berättade hon att Lilja är en riktigt solstråle, att hon gärna vill ta hand om allt och alla... Sistnämna vet vi ju inte riktigt än, men den som lever får se...!
Hon sade att hon är en "stor person", alltså hon ser och förstår mycket, och att vi ska låta henne vara den stora person hon är, försöka att undvika att vi, skolan, samhället pressar i henne i alla fack som finns...
Att hon ser helheter, att vi ska lyssna på henne för det finns mycket att hämta.
Förra gången jag var där frågade hon mig om jag hade en son också. Jag svarade att Neej, det har jag inte, men hon mumlade att "det kommer"....
Den här gången envisades hon igen "Men.. du har en kille också...?"
"Neej...."
Hon kände väldigt starkt att vi ska få en pojke också, och denna pojke såg hon liggandes på golvet, brummandes fram och tillbaka med en leksaksbil. Även han såg hon som "stor människa". Att hon står stadigt på jorden, men ändå är "högt uppe"....
Och hon berättade hur han såg ut... Alla som känner mig IRL vet att jag har ganska mörkt brunt hår, som dessutom är ganska så himla jätterakt. VAD är då oddsen (om hon skulle bara hitta på allt) för att hon talar om för mig att min son kommer ha ljust, lockigt hår, som nästan står som en gloria runt hans huvud?
"Neej...."
Hon kände väldigt starkt att vi ska få en pojke också, och denna pojke såg hon liggandes på golvet, brummandes fram och tillbaka med en leksaksbil. Även han såg hon som "stor människa". Att hon står stadigt på jorden, men ändå är "högt uppe"....
Och hon berättade hur han såg ut... Alla som känner mig IRL vet att jag har ganska mörkt brunt hår, som dessutom är ganska så himla jätterakt. VAD är då oddsen (om hon skulle bara hitta på allt) för att hon talar om för mig att min son kommer ha ljust, lockigt hår, som nästan står som en gloria runt hans huvud?
Det fick mig verkligen att tro på det....! Tilläggas bör väl att Robert hade ljust, lockigt hår som liten...!
Varpå jag säger "Jaa, hans pappa hade ju faktiskt ljust lockigt hår när han var liten".... Snacka om att vara inne i det...! =)
"Eller, alltså... hans ... ehh, förhoppningsvis... blivande pappa... hade det...." =D
Varpå jag säger "Jaa, hans pappa hade ju faktiskt ljust lockigt hår när han var liten".... Snacka om att vara inne i det...! =)
"Eller, alltså... hans ... ehh, förhoppningsvis... blivande pappa... hade det...." =D
Det blev ett par tårar och det blev ett par skratt... Hjälp med min fråga och ett par visdomsord från min mormor... 1 timme och 45 minuter var jag där. Tiden går fort kan jag säga...!
Rekommenderar alla att besöka ett medium! Tänk om alla skulle få likadan hjälp som jag att reda ut gamla bekymmer. Tänk vad världen skulle vara harmonisk....!
PS: Liljas TREDJE tandsebissing har kommit nu! I överkäken! STORA bruttan!!!!