Oj, tiden går fort... I början av denna graviditet kände jag att det räcker med två barn, men nu, när jag är nästan i slutet, känner jag mig lite sentimental... Ska jag aldrig mer få se ett positivt gravtest, ska jag aldrig mer få vänta på magen, de första rörelserna, första hickan, ska jag aldrig mer få längta till förlossningen...????
Ambivalent... Men vi tar det som det kommer... det löser sig! =)

Har tyckt att jag har massor att skriva de senaste dagarna, men nu kommer jag fasen inte på nånting alls att få ur mig...
Lite såhär halvtrista saker, som var kul då, i stundens ingivelse, typ att vi var magsjuka i helgen, att jag köpte en najsig sulky till Lilja i tisdags, och nya skor till mig...

Intressant va? =)