Lilja hade precis kommit hem från skolan och jag och Eskil satt i soffan och läste nylånade biblioteksböcker. Lilla bebben hade ganska nyligen ätit klart och jag tror att jag långsamt drabbades av något man skulle kunna kalla mammadrabbad amningskoma - jag blev totalt dundertrött! Tog mig igenom några sidor till i boken jag läste för Eskil medan jag kände hur ögonen mer och mer föll ihop.

Jag förklarade för barnen att mamma var tvungen att lägga sig ner och sova en stund, sedan totaldäckade jag i soffan.

X antal minuter senare (troligtvis inte jättemånga eftersom mina barn är rätt otåliga som alla andra barn antar jag) bad Eskil att jag skulle läsa om De tre små grisarna. Trött-sluddrande började jag snällt berätta om att det en gång var tre små grisar som bodde med sin mamma, men mamman tyckte att de skulle flytta till egna hus.

Någonstans i historien avbröts jag av Eskil som sade "Nej! Grisar!". Då hade jag mumlat om de tre små katterna istället för grisarna.

Jag bad om ursäkt och fortsatte sluddra, fortfarande helt dimmig av trötthet, men tapper mor som man är, så kämpar man på för sina små juveler.

Det är bara det att jag råkade säga "Sen gick den andra lilla grisen iväg och skulle bara kolla om det finns något gym"......... Jag registrerade i min sömnfylla att det med bestämdhet INTE ingår någonting om ett gym i den sagan, och bad återigen om ursäkt.

Läser vidare, tills jag kommer till att vargen ska ta sönder ett av husen. "Och vargen knuffade och buffade och Anders..." berättade jag, insåg vad jag hade sagt samtidigt som barnen började skratta åt mig.

Då var det bara att ge upp och inse att det helt enkelt inte går att läsa saga och sova samtidigt...