sisu

Idag gick jag och min lilla, men ack så trevliga familj på promenad.

Klockan var ett par minuter i tolv och vi tänkte att Lilja skulle somna sött i vagnen....

Sedan många många månader tillbaka har Lilja börjat gnugga sig i ögonen framåt elva-tiden och då har det passat alldeles utmärkt med en vällingflaska och så ut på prommis.

Färden har gått genom semesterbyn, det lilla "samhälle" i vårt samhälle som sommartid invaderas av tyskar, danskar och långväga svenskar.

Man går vänster när man har gått ner för vår trapp, sedan följer man vägen mot skolan, går förbi badplatsen "Kaffeberget" och äntrar grusvägen som är början till Semesterbyn.

Det första man går förbi är en liten sopstation med två hushållsavfalls-sopnedkast och en latrin-lucka... Luktar inte mumma kan man säga...

Sedan följer man den steniga, knaggliga, rotiga grusvägen förbi många söta små semesterbostäder, de allra flesta är trähus målade i alla möjliga fina färger... Bakom dem skymtar Virserumssjön och om sommaren hör man glada badare....

Man vandrar och vandrar längs grusvägen tills man kommer till en grusplan på vänster sida, NTO:s byggnad till höger och rakt fram går en asfalterad väg.

Vill man ta den lite längre vägen går man höger - och går förbi en liten lekplats med liten badstrand, en ej så underhållen minigolfbana, en skylt där det står "Dackegrottan" som jag aldrig har hittat till, och semesterstugor i mängder!

Alla hus var från början lika stora men många har genom årets lopp beviljats bygglov efter bygglov och är finare och flashigare än grannen... Man ser inglasade altaner, påbyggda övervåningar, utbyggda vardagsrum och fler och fler sovrum.

Staket, brunnar i trädgården och små söta tomtar här och var ser man på sin promenad den långa vägen genom semesterbyn.

Tar man den korta vägen går man längst asfalten ca 50 meter och sedan är man vid samma ställe som den långväga promeneraren hamnar efter att ha gått sin extra bit.

Man vandrar förbi kanotuthyrningen och allt det andra som finns där, vilket innefattar nyckelutlämning, brevlådor, glassförsäjning och parkering....

Sedan går man en lååång braaant uppförsbacke tills man antingen tar höger och kommer ut på stora vägen en bit bort, eller så tar man vänster förbi V, M och M:s hus och kommer ut på stora vägen lite tidigare.

Vid det här laget brukade Lilja ha somnat för länge sen... Redan på grusvägen kunde man sänka ryggstödet och hänga över en filt...

Men för att komma tillbaka till det jag tänkte skriva om från början (Pust, jag och mina stickspår) så gav vi oss ut vid lunchtid för att få Lilja att somna... Men hon somnade inte... Vilket är bra enligt mig, för det borde tyda på att det blir lättare att få in henne i dagisrutiner - inte sova middag förrän vid 13-tiden...

Jag körde ner handen i brevlådan innan vi gick och drog upp ett papper från Skattemyndigheten... Öppnade det i tron att det skulle handla om dödsboet efter mamma... Men det var ju en bekräftelse på att mitt NYA EFTERNAMN nu har registrerats i alla databaser....!

Ojsan ojsan vad lycklig jag blev....! Sådär i ett huj påmind om att jag ju faktiskt är GIFT nu (jag var tvungen att ta mig ett par tittar på min fina ring oxå) och jag gick bredvid Robert och vagnen och småhoppade för att det liksom bubblade av lycka i magen på mig...!

Vi skulle köpa färg till hallen.... Jag betalade med kort... Jag är olaglig egentligen, för jag har inget kort med mitt nya namn så skriver jag det så är det ju fel. Men det finns ju heller ingen Mona Pettersson med det kortet längre... så vad jag än gjorde skulle jag bryta lagen... Men jag skrev under. Med mitt NYA efternamn, för FÖRSTA gången.... OJ vad jag fnissade när jag gjorde det.... Kändes helkul.....!

Puss o gonatt på er! Nu ska jag se på OneTreeHill..!

// Mona