Igår satt jag och snackade med Lisa på msn, samtidigt som jag topsade örat. Körde in topsen i höger öra, vevade runt, tog ut den, stoppade den i vänster öra, vevade runt MEN! PLÖTSLIGT! Herreguuuud! Vad FAN! Bomullstussen lossnade från topshelvetet och SITTER FAST I ÖRAT!

PANIIIIK! Vad fan gör man!?

Jag skriver nåt hysteriskt med stora bokstäver och många utropstecken till Lisa, och hon föreslår "pincett?" och jag galopperar ut i badrummet där jag lyckligtvis har en pincett liggandes.
In med den i örat, f-ö-r-s-i-k-t-i-g-t, jag vill ju inte peta in tussjäveln ännu mer, kniper tag - och drar sakta ut pincetten. Ett par flimmerhår (???) i hörselgången följer med ut, men ingen bomullstuss.
In med pincetten igen, små hårstrån rycks loss, men ingen bomullstuss.

Proceduren upprepas ett tiotal gånger, innan jag vågar mig på att stoppa in pincetten ÄNNU längre (herregud, hur långt stoppar jag in mina tops egentligen?!) och jag får tag i en TRÅD! En bomullsfiber typ, JIPPIII! Det prasslar intressant i örat när jag försöker få ut tussen, men trådbiten lossnar och ingen tuss kommer.
Ett försök till, mer bomullsfiber, mer prassel i örat.

TILL SLUT!! Till slut, äntligen, äntligen, får jag tag i bomullstussen! PLOPP säger det, och plötsligt inser jag hur dåligt jag hörde med tussen i örat för nu låter allting så klart och fint...!

Puuuuh...! Vilken rysare!! Jag skulle ha gjort som mamma alltid sade -.inte stoppa nåt i örat som är mindre än en armbåge!