Då var det över då.

Den megahajpade, superefterlängtade, underbara, ljuvliga happeningen som skulle gå av stapeln den 9 november klockan 19:00 - konserten med Adam <Amazing på alla sätt och vis> Lambert!

Det är över nu, och jag inser när jag ser klipp från konserten att jag har missat MASSOR! Jag måste ha stått i någon slags extasdimma över att överhuvud taget vara där, för jag MINNS att det var massa party, jag minns att det var fantastisk röst, FANTASTISKA ögon (den killen har ögon som blixtrar till och från!), jag minns massa underbara småsaker, men... helheten...? Nääe, asså... jag minns helheten bara som ett enda töcken som bara kan stavas på ett enda sätt: "ADAM!!!!!".

Vill ni ha kort version eller lång version av alltet?!

Korta kommer här: Träffade Tina på Fejjan, nojade järnet i flera veckor, allt löste sig, köade i kyla, träffade Elin, såg Adam, njööööööööööööööt och åkte taxi. Slut.

Långa - okej, hämta en kopp te, slå er ner bekvämt och sätt av en liten stund och njut av att få läsa om mina våndor och min lycka!

Det hela började egentligen i juni i år. Det ena ledde till det andra och jag insåg tillslut att klippet min TwilightMamma Karin hade skickat till mig var en grym låt (For your entertainment). Jag fick alla andra låtar från skivan skickade till min MP3 och insåg att "Den här Adam Lambert är ju rätt så asgrym alltså...!"

Jag snöade in TOTALT på snubben under sommaren, min MP3 lämnade inte mina öron annat än för jobb och umgåning med familj och vänner - den följde med i bilen (eftersom jag inte hade någon CD än), ut på lunchrasten på jobbet, ner i tvättstugan, den 3 minuter långa vägen mellan bilen och jobbet och tvärtom... Adams röst följde mig närhelst det gick. Jag var HELT förtrollad och tagen av sången och rösten och artisten!

Just precis denna sommar hade Adam dessutom gett sig ut på en enorm turné så det fanns MÄNGDER av klipp från turnéerna på Youtube, det kom drösvis med nya för varje turnéstad och jag satt vid datorn dag ut och dag in, drev Robert till vansinne med min förälskelse och lärde Lilja att teckna "A" och Eskil att säga "Adam" (Fast det låter mer som Älom...) när de hörde en låt av honom eller såg en bild. Duktiga barn!

Jag började känna att jag BEHÖÖÖÖÖÖVDE få gå på en konsert med honom, inte bara sitta på Youtube, och tog kontakt med massa andra fans, dels svenska på FB och dels på hans officiella forum. Det andades inte ett ord om någon turné utanför USA och jag började planera att lägga alla mina skattepengar på att åka till London, "för dit kommer han väl åtminstone, OM han tar sig utan för staterna...!".

Sedan! SEDAN, gott folk, började det framåt hösten ryktas om att USA-turnén skulle fortsätta över världen...! Adam-fansen höll tummarna och hoppades som bara den och så småninom närmade sig ryktena november! Det som tidigare lät som en önskedröm kanske äntligen skulle bli sanning?!?

Dagarna gick och ÄNTLIGEN fick vi ett datum! 101109!!!!

Jag låg på som en hök och fick biljetter före både officiellt och inofficiellt släpp tack vare en trolig bugg hos Ticnet och nojade som en tok för att de inte skulle vara giltiga, men det är en annan historia.

På FB såg jag på Adam Lamberts svenska fansida att det var en tjej som gärna ville gå, men som inte visste om hon egentligen ville, eftersom hon inte hade någon att gå med. Eftersom jag inte heller hade någon att gå med föreslog jag att vi SÅKLART ska gå tillsammans! Vi tar hand om varandra hela tiden!

Sagt och gjort, Tina blev min nya Adam-BFF och hon kirrade tågbiljetter så att vi skulle få platser bredvid varandra. Tiden gick, en månad och två månader, och så var det plötsligt dan före dopparedan!

Den kvällen kändes det precis som innan en tenta! Jag var SÅ NERVÖS! Nervös över att Tina inte skulle vara den hon sade, nervös över att hon bara hade ljugit om att jag hade en tågbiljett, nervös över att min förtidsbesällda konsertbiljett inte skulle fungera, och nervös eftersom mitt körkort (som man ska ha till tågbiljetterna!) var borta sedan en månad.

När jag klev på tåget där Tina (eller Lennart 55??) satt, såg jag henne där hon kikade runt efter mig och jag stövlade fram, vi kramades och jag vräkte under några minuter ur mig de allsköns våndor som jag hade haft och hur nervöööös jag var och jag tror nog att hela tåget hörde. Men PUUUUH, Tina var den hon skulle vara och nu var vi PÅVÄG!!!!

Fyra timmars tågresa med en typ främling kändes som 5 minuter och plötsligt var vi framme. Dock skulle vi möta min TwilightMamma Elin som också skulle med på konserten och hon gav oss neggiga updates om vädret under resan in - "nollgradigt, snöfall på tvären och skitkallt!!", "De delar ut kölappar till de som står i kön, jag ska försöka ta till oss alla!", "De har slutat dela ut kölappar, nu är det en lista som fansen själva får rå över, jag skriver upp oss där." och "Det är kallt!!"...

Jag fick en vägbeskrivning av Elin per telefon - gå Drottninggatan ner mot Gamla Stan, genom Gamla Stan och längs med Götgatsbacken, där sitter jag på MakeUpStore och blir sminkad.

Vi gick. Tunnelbana, det är för mesar. Taxi, det är för rikemansfolk. Vi klarar minsann att gå!

Så vi gick.

Drottninggatan mot Gamla Stan, Gamla Stan med sina kullerstenar (tänk på att det HELA tiden vräkte ner blötsnö och totalt förvandlade oss till dränkta katter!) och sedan hamnade vi fel på nåt vis, så vi gick nog en omväg. Någonstans vid svängen där vid bron vid Skansenbåten där man ser båten Patricia började jag känna att mina skor läckte in.

Härligt.

Vi tog oss framåt i kaosvädret och såg tillslut Debaser där konserten skulle äga rum! Bara ett fåtal stod i kön, det var några av de som stod på listan, vi skulle turas om att hålla allas platser. Grejt! Jag ringde Elin, som satt på MakeUpStore - som vi hade missat, om vi nu alls gick förbi det, det vet jag inte. Vi orkade INTE gå tillbaka till henne, så vi gick in på McDonald´s (gång 1), och kissade och kände oss sen lite allmänt bortkomna. Vi gick ut en sväng för att köpa torra strumpor till mig (BLÖTA FÖTTER!!) men det fanns inga affärer och vi ville inte stå ute och frysa och bli blötare, så vi gick in på McDonald´s igen (gång 2) och tog en glass och hamburgare för att få lite i magen.

Elin kom när vi satt där och gottade oss, glamsminkad med korsett och allt, fick oss dränkta råttor att känna oss.. inte så glammiga... Kramkalas och sen tänkte vi sminka oss inne på McDonald´s toalett. Som sagt - INTE så glammigt...!

När man sminkar sig på McDonalds på Medborgarplatsen är risken tydligen även att man blir tillfrågad om en parfymintresserad uteliggare får låna ens parfym. Bara så ni vet det.

Sedan tog vi en sväng upp till trappan till Debaser där kön började formas. En liten brutta styrde kölappen med järnhand och vi rättade oss snällt efter henne. Stod inne i lokalerna i fem minuter men blev sedan vänligt men bestämt utkörda. Suck. Ut i kylan igen.

Någonstans här gick vi på McDonalds för fjärde gången. Tror jag.

VUte på Debasers trappa skapade alla en regelrätt kö där vi stod i ordning som vi hade blivit uppskrivna på listan av Elin, men kände sedan att "Klockan är typ 15. Detta GÅR inte. Vi kan inte stå här i 4 timmar...!" så vi gick. In på ett litet köpcenter för att diskutera om vi skulle gå och äta, eftersom vi inte hade fått så mycket vettigt i oss sedan vi lämnade hemmet imorse... Pizza Hut blev vårt val, men jag och Tina bestämde oss därinne för att vi inte var hungriga och tyckte att kön kändes viktigare. Då var klockan ungefär 16:30. Lyckligtvis var det bara att kliva in på vår plats 23 och 24 i kön, folk flyttade sig så snällt! Jag hade två bananer och Remi Nougat med mig.

Sedan. Började. Väntan.

VÄNTAN.

Det finns väntan, och så finns det väntan... Att stå i kö i 2,5 timme i lagom temperatur och lagom sol kan vara väldigt trevligt. Att stå i kö i 2,5 timme i tvärsnö och 1 plusgrad, det är INTE trevligt. Med betoning på INTE!

När jag och Tina gick genom Gamla Stan köpte jag mig en regncape som jag drog på mig och hemifrån hade jag tagit en tunn grön fleecefilt som jag virade runt mig som en kjol. MYCKET bra utstyrsel, för jag frös inte på en enda del av kroppen under dessa timmar, utom händerna som hade blöta vantar och fötterna som var redan var blöta sedan länge.

Vi väntade.

Och väntade.

Och väntade.

Elin kom förbi och pratade lite med oss, sedan gick hon till Pizza Hut med en kompis och tog ett glas vin.

Min TwilightMamma Therese kom hela vägen från Tumba för att heja på oss, trevligt att träffas igen! En kram och lite småprat, sen gick hon till värmen = Elin.

Vi väntade.

Tinas släkting Annie kom och ställde sig hos oss. JA - vi trotsade kön. Förlåt!!

Jag åt en banan. Höll på att trilla baklänges i trappan för sjuttioelfte gången. Trampade trampade trampade, var lite rädd för att mina blöta fötter skulle få frysskador.

Och så väntade vi.

Och väntade.

Tillslut började klockan närma sig 19 och stämningen höjdes något. Den höjdes många snäpp när man såg Adam himself genom glasdörrar, han stod inne i värmen och träffade fans som hade betalat massa mera pengar än oss stackare i kön.

Elin med kamrat Sara kom och gled in i kön.

Vi väntade. Och väntade.

SEN började folk släppas in, låååångsamt! På andra insläppet fick i komma in och det var JOBBIGT att med fuktiga och stelfrusna fingrar börja organisera sin lilla handväska och hänga in jacka och storväska och påse!

Sen var det bara att tuta och köra, in och ta en bra plats, jag hamnade väl på sjätte raden från scenen eller så. Under konserten trycktes jag fram till tredje raden, ljuuuuvligt!

Vi lyssnade på förbandet som hade en sångare som var väldigt söt, men som tyckte att han var så jäääääääääääääävla snygg, så då blev han inget söt längre.

Sen väntade vi. Dansade lite till musik som spelades.

Väntade.

Och väntade.

Ibland trodde folk att NU!! NU kommer de, och så började skriket, ni vet det här tinnitusframkallande IIIIIIIIIIIIIIIHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!-skriket... Jag höll för öronen, suckade och önskade att de kunde mogna lite. Så tänkte jag INTE skrika. Absolut jubla och Whohooooa, men INTE fjortisskrika.

Hm.

Sen kom Tommy, basisten in på scenen.

Mona fjortisskriker.

Jag kunde inte hjälpa det, det bara flööööög ur mig, på riktigt!!! IIIIIIIIIIIIIIIIIIIHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!, där är TOOOOOOOMMYYYYYYYYYYYYYYYYYYYY!! IIIIIIIIIIIIIIIIIHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Sen Adam. Lungorna liksom av sig själv fylldes med ny luft, jag bara hängde med i svängarna och så kom det IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Pinsamt Mona, pinsamt.

Och seeeeeen drog det igång! En timmes LYCKA! Ren och skär lycka!!! HELT FANTASTISKT, den killen, de dansarna och de musikerna är heeeeeelt AMAZING!!!

Jag filmade lite, fotade lite mer och jag fann mig själv efter konserten konstatera att jag hade fotat FÖR mycket, för jag hade inte njutit av musiken så som jag hade velat. Men jag hade å andra sidan grämt mig över att jag inte hade fotat tillräckligt mycket om jag hade låtit bli kameran mer, så jag är nöjd.

Sen såg vi Danny i EMD, han hade också varit på konserten! Tinas släkting Annie ville bli fotad med honom så Tina fick ställa upp!

Elin med polare drog hem med vädjan om att vi skulle följa med henne, hon ville inte att vi skulle trampa omkring ute i Stockholmsnatten - vi hade nämligen inget hotellrum, utan tänkte hänga runt tills 05:20 när tåget hem gick. Jag försäkrade Elin om att vi skulle hänga med massa andra Glamberts och lovade att inte bli överfallna.

Vi träffade de andra Glambertsarna och svansade in på baren på Hotell Malmen. Där såg vi Idol-Daniel, han som hade ett sånt där vitt band runt armen. Den stöddige. Vi Glambertsar hängde i baren under nån timme, men gick sen till McDonald´s för att äta (gång 4). Lät nästan en timme flyga iväg där, och då var klockan halv tre eller så.

De två vi satt med tackade för sig och drog till sitt hotell. Vi tänkte "Okej, vi åker väl och sitter av de sista timmarna på Centralen då." och haffade en taxi. När taxin hade stannat utanför Centralen sade han att det är stängt. Vi kommer inte in förrän 5. "Men jag kan köra er till ett dygnet runt-öppet McDonald´s?"

Vi såg på varandra och såg nog ett lätt vansinne formas i den anders ögon. Vi var frusna, vi var trötta, vi hade spendera FYRA tillfällen på McDonald´s under de senaste timmarna, vi ville bara HEM. Och han säger att vill vi inte stå ute i 2 timmar så måste vi in på McDonald´s.

Vi lade av ett lätt hysteriskratt, men retirerade sedan och lät honom ta oss till McDonald´s. Där satt vi av 1,5 timme och drack te. Sen gick vi till Centralen och ställde oss utanför dörrarna 2 sekunder innan en vakt kom och öppnade. TAJMING!

Har aldrig sett Centralen folktom, en rätt intressant upplevelse. En minut senare var det säkert 25 människor till runt oss. Imponerande.

Sen åkte vi hem. På tåget såg vi en kändis till, Solveig Ternström. Coolt, tre kändisar på ett dygn!

Slut!

Slutsats: Adam Lambert är grym och det GÅR att ha blöta fötter i nästan ett dygn, för tillslut känns de nästan varma och torra igen!

Bilder finns på min FB-sida. Välkomna in och njuuuuut!