sisu

“Try to say nothing negative about anybody for three days, for forty-five days, for three months. see what happens to your life.”

Ja! Det uppmanar hon till! Att försöka! Liksom, hur i hela friden tror ni att världen skulle se ut om alla skulle testa detta?! Va?! (Ja, jag är lite upprörd över hur negativ jag själv kan vara, hemskt ledsen för alla utropstecken. De kommer dock att återkomma löpande i denna text, jag liksom känner det i småtårna. De och VERSALERNA... Ursäkta i förhand.) Hur himla mycket VACKRARE tror ni inte att världen skulle vara, om man bara lät bli att säga negativa saker om andra människor?!

 

Att ha lite tolerans liksom! För jag tror att mycket mycket mycket av människors negativitet mot andra människor - riktat direkt mot dem, eller bakom deras rygg - beror på en jävla dålig tolerans. Man tror att det man själv gör och tycker och säger är det bästa (såklart kanske?) och ibland kan det vara jävligt svårt att inse att det ANDRA gör och tycker och säger kan vara lika bra eller kanske till och med BÄTTRE!

 

Och när man inte inser det.... jaa, då står man där på sitt lilla vetabäst-berg och klappar sig själv på axeln för att man själv bannemej har lyckats med ALLT här i världen, från klädsmak, till hårfärg, till preferenser i sängen eller kanske rent av något så basic som ens utseende och då känns det så BRA att sprida elaka viskningar om andra.

 

Det är så enkelt, SÅ ENKELT, att med ett belåtet litet leende släppa en negativ kommentar om någon, som sprider sig till någon, som växer sig större ju fler människor den når, som förgiftar mig, sedan dem, sedan deras vänner, och negativiteten sprider sig snabbare och mer än man någonsin hade tänkt eller trott kunde hända. Det ska inte VARA SÅ!

 

Det ska vara positivt! Världen ska vara positiv! JAG vill vara positiv! Tolerant! Open minded!

 

Jag har vänner som bor som självvalda singelmammor i små stugor i skogen utan el. Jag har vänner som tillsammans med sin älskade ligger med andra. Jag har vänner som har insett att de inte kan vara kära i bara sin älskade, utan går på små förälskade-i-en-annan-moln. Jag har vänner som låter sina älskade binda fast dem och orsaka dem smärta på 1001 olika sätt för att de eller den älskade njuter sexuellt av det. Jag har vänner som har blivit bedragna på ett eller annat sätt av sin älskade, men trotsar logiken och tror på kärleken. Jag har vänner som vägrar rätta sig efter en mall med benämningen "Vuxen", utan de klär ut sig till små söta dockor vareviga dag för att de tycker de är fina så. Jag har vänner vars barn har insett att de lever i fel kön och det stundar operation med nämnda vänners fulla stöd och villkorslösa kärlek på vägen.

 

Jag tycker att allt jag har gett exempel på här ovan är vackert! Jag tolererar hela rubbet! Vissa saker får mig till och med att studsa upp och ner av lycka över att DET DE GÖR, GÖR DEM LYCKLIGA och även om jag själv inte kan relatera så hemskt mycket till det, så är jag glad för DEM!

 

Det borde väl för BÖVELEN vara den enda riktlinjen man bör ha att gå efter?!?! Om det gör dig lycklig - GÖR DET!! (Och så länge du inte skadar någon annan, osv osv osv...) Om det gjorde dem lyckliga - LÅT DEM GÖRA DET! Njut av deras njutning!!

 

Men! Så har vi men:et!

 

Jag höjer mina vänner till skyarna, som gör vad de vill, som omfamnar livet och det som gör dem lyckliga! Oooooch, i nästa sekund, så sitter jag där, döljer munnen med handen och väser i någons öra "Alltså, guuuuud, ska man verkligen klä sig så där?! När man är SÅ gammal?" eller "Jag kan tycka att det är okej med stora örhängen, men seriöööööst, 90-talet ringde och ville ha sina smycken tillbaka!".... eller saker som handlar om hur LITE man engagerar sig i sitt utseende.

 

Ja! Jag erkänner! Jag snackar skit om folk! Folk som klär sig för våpigt! Folk som klär sig för tråkigt! Folk som klär på sig, folk som klär av sig. Folk som gör konstiga saker i sängen. Bajs. Jag kan inte förstå folk som gillar bajs-sex, men jag vet inte - är det okej att rynka på näsan och tycka att de MÅSTE ha ett par skruvar lösa? Måste man snacka skit (nej, ingen pun intended!) om folk som gör något som de tycker om? Really??

 

Jag vet inte! Om jag bajsar på dig, och du bajsar på mig... Eller om man kladdar runt med det, eller vad man nu gör, jag har faktiskt aldrig forskat så djupt i ämnet. Men om vi håller på med det och vi gör det hemma på vår egen kammare... MÅSTE du då rynka på näsan och säga blä och sprida dålig energi? Måste du det?

 

Kan man inte bara le och njuta av faktumet att det är två människor som har funnit varandra och herregud, har SAMMA kink?! Det är ju FANTASTISKT! Inte negativt!

 

Eller om det är en tant på stan, som BARA är klädd i lila (de existerar faktiskt, de hel-lila tanterna, jag har sett dem!), MÅSTE man vända sig om då och skratta och peka? Kanske gör vissa det för att de blir glada av henne, men desto fler gör nog det för att hon ser lite galen ut.

 

Eller, MÅSTE man vända sig om och skratta och peka åt en dam på 70+ som har klämt ner sig i ett par tighta jeans och har en tröja som visar myyyycket av tuttarna - de rynkiga gamla tuttarna?! (Samma sak där - de existerar, de tanterna, I've seen them!) Nej! Man MÅSTE inte håna den tanten! Man måste inte det! Man kan känna en stöt av lycka i bröstet och tänka "Åh! Hon tycker nog att hon är fin! Så HÄRLIGT!!".

 

Vad säger ni om det? Tänk om man skulle göra som Yoko ono och inte säga något negativt om människor, PLUS vända allt negativt man tycker om folk, men som man låter bli att säga, till "Wow! De gör det de blir lyckliga av! Insiprerande!"

 

Vare sig det gäller vad man har på sig, hur man sminkar sig, vem man ligger med eller hur man väljer att leva sitt liv över huvud taget - jag ska försöka vara lycklig över folks val! Försöka! Heja mig! Och heja dig med om du tänker göra en Yoko Ono från och med nu!