sisu

Personal growth

Kategori: Allmänt

Okej, det KAN ju såklart vara en tillfällighet, men häromdagen när jag kläckte 2 blogginlägg på samma dag satt jag uppe extra länge sedan och lyssnade på massa musik på Youtube och efter det har jag känt mig mycket mycket bättre.
 
Att skriva av mig verkar ju vara något slags recept på success, vilket gjorde att jag kände mig lätt i sinnet nog att ta upp en favoritsyssla - att kolla amazeballs videos på Youtube (liveframträdanden och sånt) och DET i sin tur har som sagt gjort mig lite lättare, mycket gladare, och som att ryggsäcken jag går och släpar på då och då innehåller mycket färre stenar, och om det inte är fantastiskt så vet jag inte vad som är! Ju sämre jag mår, desto mindre lyssnar jag på musik, och desto sämre mår jag. Hashtag ond cirkel.
 
Jag såg något fin-sorgligt på Facebook igår och började såklart gråta eftersom mitt hjärta inte är gjort av sten *hint hint Robert* och tårarna som kom rann i liksom normal takt, på ett normalt sätt, istället för just den där känslan jag beskrev nyligen, att de kastar sig fram som passagerare på ett sjunkande skepp - ÅHMAJGAD, DE ÖPPNAR PORTARNA, NU HAR VI CHANSEN, ALLA SKA UT FÖÖÖÖRST, SKYNDAAAAA DÅÅÅÅ!!
 
Det var en jävligt fin gråtstund. Stilla tårar för att en pappa fick träffa mannen som hade fått pappans döda dotters hjärta, och inte hysteriska tårar för att pappan fick träffa den här mannen OCH för att jag fortfarande,  snart 40 år gammal, inte kan förstå hur man kan välja alkoholen före sitt barn. När sorgen och känslan av att ha blivit övergiven inte är så satans framträdande - eftersom jag har praktiserat selfcare i form av bokstäver och musik - kan jag uppleva livet på ett bättre sätt än att vada fram i 7 delar elände och 3 delar lycka.
 
Framsteg, gott folk, kallar jag det. Personal growth. Nu ska jag bara se till att forsätta skriva (och skita i om folk snart tröttnar på att läsa), samt fortsätta lyssna på mina älskade musikklipp, och eventuellt (EVENTUELLT!!) röra på mig mer och äta bättre och sådär. Så ordnar det nog upp sig så småningom!
 
Ha en fantastisk dag hörni!

Läs eller låt bli - reparation pågår

Kategori: Allmänt

En liten disclaimer såhär på söndagkvällen - jag insåg häromdagen när jag skummade igenom mina senaste iinlägg , att jag är en aning repetativ. Jag har typ samma insikter gång på gång på gång och inser inte varje gång jag får en insikt att jag redan har haft den.
 
Lustigt hur den mänskliga (Monliga?) hjärnan fungerar.
 
Jag tänker dock fortsätta repetera mig för jag är övertygad om att det är vad som kommer att laga mig, och som jag skrev i ett annat inlägg - there will be ält, och kräks ni av uttråkning av det så är ni hjärtligt välkomna att ignorera allt jag skriver.
 
Peace and love and fridens liljor! :)

Slukhål

Kategori: Allmänt

Ibland tänker jag på hur jävla synd det är om oss som fick Lilja. Och när jag tänker på det tangerar jag känslor som är som att stå på kanten till ett enormt stort jävla slukhål, som inte bara är ett slukhål, utan som även är något slags bakvänt vattenfall, där vatten forsar ner i hålet från alla håll.
 
Och ni hajar förhoppningsvis att det (iallafall i detta inlägg) inte är synd om oss för att det är jobbigt att ta hand om en flicka som alltid kommer vara 4 år gammal, utan för att oron för detta barn alltid kommer att finnas med oss. Det är oron och de förtvivlade känslorna ni är välkomna att tycka synd om oss för. Andra ungar växer och tar sig ur boet och startar egna liv och tar hand om sig själva. Vi kommer aldrig att uppleva det med Lilja. Och det är en jävligt svart tanke att ha, när den helt ovälkommet men nödvändigt kliver in i ens huvud.
 
Att behöva lita på att andra människor tar hand om ens barn. Så som vi själva och de som älskar henne skulle ta hand om henne, efter att vi inte finns längre.
 
Jag vet inte om ni med normalstörda barn har hört den här frasen "Jag önskar att mitt barn dör före mig." men jag känner mig rätt säker på att en jävligt stor del av mina vänner med knasbarn har hört eller läst den frasen. För ja. Så tänker man. Alla kanske inte gör det, och man kanske inte gör det jämt. Men tanken existerar.