sisu

Jag tycker om att yoga. Jag tycker det är ett fantastiskt sätt att bli stark, smidig och att nå mål efter mål på. Har ni aldrig testat att yoga, så ge det ett försök, och om det visar sig vara er grej - känn EUFORIN som strömmar genom er kropp när ni klarar en position som tidigare har känts totalt omöjlig att klara! Det är SÅ häftigt!

Så i helgen, så testade jag att stå på händer. Alltså, jag kan stå på händer, det kan jag, stadig i 1 sekund innan jag tappar balansen och måste ta mig ner igen, och, jag kan stå på händer, mot en dörr i 7 sekunder innan det känns som att allt blod jag har i kroppen rusar ner i huvudet och det känns som att det ska sprängas.

Så jag kan.

Men i helgen, då upptäckte jag plötsligt att jag KAN stå på händer! KAN, med stora bokstäver! Jag sparkade upp mig i luften på ett sätt jag tidigare inte har testat, men sett andra göra, och plötsligt bara STOD JAG DÄR! På händer! Utan stöd! Jag STOD! I massor med sekunder! Bara stod!

WOW-känslan när sådant händer är HELT obeskrivlig! Yoga YEAH!!

Men, i alla fall, när jag stod där, så kände jag att jag kanske inte stod helt optimalt. Kanske inte så rakt som man borde. Jag kände att jag behövde fråga någon om råd. Gick ut på familjeliv.se och gjorde en tråd där jag bad om hjälp. De försökte råda i ord efter det jag förklarade, men jag kunde inte riktigt beskriva hur konstigt jag tyckte att jag stod.

Så jag fotade mig själv. När jag stod på händer. För att visa dem, i den tråden.

Jag kan dessvärre inte lägga upp foton på det forumet, så för att ändå kunna visa dessa hjälpsamma yogis min krokiga kropp, lade jag upp min bild på ett ANNAT ställe för att kunna länka till. Det här andra stället är en slags bildblogg, där jag har en del okända följare, men de allra flesta känner jag IRL. Den här bildbloggen går ut på att följa andras bloggar, och om man ser något man gillar på andras bloggar (typ gulliga hundvalpar, fina citat, vackra yogaposer eller något annat som fångar ens uppmärksamhet, så delar man det på sin egen blogg och så hamnar bilderna i blogg efter blogg och sprider kärlek och glädje. Typ. Låter helt menlöst, men är sjukt härligt!)

Så. Eftersom jag har i princip INGA följare på just den bloggen lade jag upp min yogabild där. Ingen lär ju lägga märke till den. Och dessutom rebloggar jag ju själv massa yogabilder. Så varför inte min egen?

Tre av mina följare gillade den. Kul, tänkte jag. Tack för stödet.

Sen såg jag ett tag senare att den hade blivit rebloggad av en person. Ojdå, wow, tänkte jag, för som sagt, jag själv rebloggar ju ofta yogabilder, men de är oftast vackrare, mer stämningsfulla än den jag själv har lagt upp. Men ändå. Kanske var det nån som tyckte den passade på sin blogg.

Så gick jag in för att kolla vad det var för blogg.

SÅ GICK JAG IN FÖR ATT KOLLA VAD DET VAR FÖR BLOGG!

DET VAR INGEN YOGABLOGG!!

Inte alls faktiskt!!

Utan att beskriva det för uppenbart… så var det en blogg med väldigt väldigt väldigt lättklädda tjejer. VÄLDIGT lättklädda tjejer. Vissa av bilderna hade kunnat användas i gynekologiskt utbildningssyfte – OMMANSÄGERSÅ….

Först blev jag smickrad. Det ska jag erkänna. Att min 34-åriga bleka upp-och-nervända kropp platsade bland vackra 25-åriga tjejer med toppiga bröst och putande läppar. Sistnämnda i dubbel bemärkelse.

Känslan av att vara smickrad höll i sig i uppskattningsvis en fjärdedels sekund.

Sedan kände jag bara uuuuggghhhh! Jag kände äckel. På något vis! Jag kände mig SMUTSIG?! För att min oskyldiga yogabild hade hamnat DÄR, i that pile of skanks liksom!

Det kändes plötsligt bara fel, och otäckt och skitigt.

Och plötsligt såg jag att en TILL gillade bilden. En följare till den som hade rebloggat bilden.

Och där kände jag att HERREGUD, det här kan ju eskalera hur fort som helst! Om någon mer rebloggar bilden, då ligger den plötsligt inte bara på min egen anonyma lilla blogg, utan kanske på massa jädra bloggar, bland tjejer som särar på benen och stirrar in i kameran med död blick! 

Och jag vet att även om JAG tar bort bilden från MIN sida, så försvinner den inte från andras bloggar – vilket är helt urbota dumt av den webbplatsen anser jag. Men det är en annan fråga.

Så jag kastade mig på mejlknappen och bad bloggägaren vänligt men bestämt att plocka bort bilden.

Jag själv rusade in på min egen blogg och gjorde detsamma.

Nästa dag hade jag fått svar, ”I removed it, sorry it made you unfomfortable”.

Puuuuuuh!!!

Det kändes som att jag liksom hade fått hela min HEDER tillbaka igen! 

Och det jag ville säga med den här lite röriga texten, var att jag ALDRIG HADE KUNNAT FÖRESTÄLLA MIG HUR OTÄCKT JAG SKULLE TYCKA ATT DET VAR ATT HAMNA PÅ ETT SÅDANT STÄLLE!!

Vilket får mig att ”förstå” hur svårt det kan vara för en liten fjortonåring till exempel, att verkligen begripa, hur ”farligt” det kan vara att lägga upp en bild av sig själv. Klart det är coolt att ha stora tuttar och en snygg urringning, klart det är coolt att vara en snygg artonårig kille med magrutor och snygga kallingar klart det är häftigt att få uppmärksamhet och 500+ folk som tycker att man är snygg.

Men HAJAR man verkligen att man ligger där, till allmän beskådan, med NOLL KONTROLL över var ens tuttar eller magrutor hamnar? Hajar man att bilderna av en själv kan hamna i porrbloggar? Att folk sitter och tittar på just DIG medan de kanske roar sig med en vansinnigt privat syssla? Fast det inte var ens tanke med bilderna?

Och hur känns det?

Kanske är det jag som överreagerar, kanske är jag överdrivet pryd och inte tycker det är kul att stå i yogapose och veta att folk som är inne och letar snuskbilder hittar MIG där… men. Det jag ville få fram med detta, var att jag inte kunde FÖRSTÅ hur det skulle kännas. Och det var otäckt att inse hur det kändes när jag väl hamnade i den situationen. 

Hoho, and because I´m stupid, så hade jag tänkt bifoga EXAKT det fotot här, till detta inlägg, så att ni kunde se hur oskyldig bilden var. ”För jag har ju inte SÅ himla många läsare här av bloggen, och de flesta känner jag IRL.”

Gud, ibland är jag mer korkad än jag vill erkänna tror jag……..

Men, sen kom jag på världens smartaste grej! Jag ritar av bilden! Så ser ni hur bilden såg ut, men ni ser inte MIG! Det är inte JAG där, det är bara en bild av en bild av mig! Men exakt så såg jag ut, exakt de kläderna, och exakt det håret för ansiktet - för jag är FAKTISKT såpass smart att jag inte visar ansiktet. 

Så, kontenta. Tänk efter både en och sju gånger VAD ni lägger ut, VAR ni lägger ut det, och försök tänka nitton steg längre, på var den där bilden egentligen kan hamna. Jag TRODDE att jag förstod hur Internet fungerade. Jag TRODDE att jag var safe. Jag gjorde verkligen det. 

Men så fick jag mig en tankeställare jag aldrig hade fått om jag inte hade varit med om detta, som ändå var rätt så oskyldigt och lättåtgärdat.

Puss på er!