sisu

En vacker dag kommer alla mina barn ha flyttat hemifrån. En vacker dag kommer huset vara tomt, bara jag och Robert kommer bo kvar. En vacker dag kommer huset vara tyst, från det att jag kommer hem efter jobbet, tills att jag går och lägger mig.

 

Morgnarna kommer vara lugna, tysta, förutsägbara.

 

Det jag har lagt på en plats kommer att ligga kvar. Den plats som jag städar, kommer fortsätta vara städad.

 

En vacker dag kommer jag inte att behöva gömma mig på toaletten för att få vara ifred med mina tankar i tio minuter. Det känns som en halv evighet dit men jag vet - jag VET - att det kommer gå snabbare till den dagen än jag tror.

 

Jag behöver påminna mig själv om det. Jag behöver knacka mig själv på axeln ibland och viska "Du... njut av den här tiden. Jag vet att du behöver vara ensam, jag vet att du behöver få krypa in i ditt eget huvud och bara vara ensam en stund, jag vet att du behöver få 10 minuter i total tysthet ibland... men... du, en vacker dag kommer du få allt det, jag lovar. Det kommer finnas så många många många dagar i din framtid som kommer vara så tysta och tomma att du tänker tillbaka på den här tiden med tårar i ögonen. Jag LOVAR!"

 

.... jag kommer antagligen att fortsätta på det här inlägget och ändra lite... var bara tvungen att få ur mig lite ord...