sisu

Såå.... För ett tag sedan skrev jag att jippitjohej, jag ska skriva en bok!! .... men det liksom blev inte så mycket med det... Jag har noll tålamod, sätt ett par virknålar i handen på mig, och efter 4 minuter har jag satt dem i ögonen i ren panik, ge mig ett korsord och 6 minuter senare har jag satt pennan i låret, eller ge mig en IKEA-möbel och 9 minuter senare ligger den på gräsmattan utanför huset, och fönstret har ett Malm-format hål.

 

Typ.

 

Noll tålamod. Så min lilla bokidé får ligga på jäsning ett tag till... Tills jag mognar (haha!) och får mer tålamod.

 

Tills dess skriver jag dikter! Min goda vän Jenny, jag tror att hennes mellannamn är Satan, har sakta men säkert lurat in mig på allt detta skrivande och det är fantastiskt roligt, fantastiskt frustrerande, fantastiskt beroendeframkallande, allt på samma gång liksom. Hon har sakta men säkert dragit mig igenom och fått mig att sätta igång med novellskrivande och bokskrivande, och nu för ett par veckor sedan tyckte hon även att jag skulle försöka på mig på dikter. Jomentjena!, var min första reaktion. Sen gjorde jag ett försök, och det var så kuuuul...!!

 

Sedan dess har jag sprutat ur mig åtminstone fyra dikter (nedanstående inkluderad) som jag faktiskt är lite stolt över, och det är så himla roligt! För det går ju liksom så fort! Med dikter behöver man inte sitta uppe till 2 varje natt för att "bara bli klar med detta kapitel", man behöver inte sitta upp till 3 för att översätta skiten till engelska (för att nå större läsarskara), man behöver inte vakna klockan 5 med ett ryck för att man just har kommit på värsta bra fortsättningen på handling.

 

Man bara sprutar ur sig ord och så är det KLART! PERFEKT för en med noll tålamod som mig!

 

Så varsågoda: Här har ni min första dikt som jag vill dela med er! Förhoppningsvis blir det fler! :)

 

Uppdatering: Alltså, den är på engelska, och såhär några timmar senare tycker jag inte att den är så himla bra. Den känns lite lång på något vis, inte så diktig. Men jag lär mig! :)

 

 

 

by putting my hands on my own skin

and finally being able to meet you

by feeling pain, shatter into a million of pieces
turning to myself
searching inside me
finding calmness
catching myself when I'm falling

breathing breathing breathing

letting go

 

trusting my body, trusting the nature, trusting my instincts

lifted high above any fears, on the steady arms of love and knowledge

...it all were leading the way to a new life...

because here you are
hey, hello
our baby
welcome to us
we have been waiting for you