sisu

Jag har kommit på att jag vill skriva en bok! Antagligen är det rena idiotin, rena impulsgrejen som kommer sluta med att jag har lagt X antal timmar på att tömma hela min själ på formuleringar och omformuleringar, men jag ska försööööka ta det lugnt! Försööööka ta en sak i taget och inte slänga mig in i det utan att tänka innan. FÖRSÖKA!

 

Jag tänker dock inte berätta för någon vad den ska handla om (utom en endaste enda, som får vara min stackars stöttepelare i detta åbäke till projekt!) och när (NÄR!) den väl är klar och jag ska bombardera alla bokförlag i Sverige med den, så tänker jag inte ens skicka in den under mitt riktiga namn. Pseudonym får det bli, för OM de kastar bokkontrakt efter mig, och OM den blir omdiskuterad, och OM OM OM, så har jag ingen lust att stå med namn i massa recensioner och sådär... nope, jag har inget som helst intresse av att stå i något strålkastarljus (sade hon som ville bli skådespelare under hela sin tonår...). Så anonymt och hemligt på alla sätt och vis ska det bli.

 

Men, den är knappt ens startad. Jag har skrivit ett par första stycken, och massa okänt folk som har läst det har haft åsikter och vissa säger att jag har beskrivit saker och ting väldigt bra, andra säger att jag har använt för många adjektiv. Vissa säger att det märks att jag har en poetisk sida och att jag ska behålla mitt skrivsätt på det viset (=inte alltid helt korrekt), medan andra säger att jag måste ändra texten för det var en hel del fel och det stör läsaren.

 

Ytterligare vissa säger att de skulle läsa boken baserat på det de har läst hittils, och andra säger att det var ointressant, men det är ju mer en smaksak.

 

Men det jag reagerar mest på, är de som skriver att det är en hel del fel, grammatiska fel. För jag SER dem inte! Jag har ju slängt ner ord som jag gör nu, kanske lite lite mer noggrannt, men jag SER verkligen inte vad de menar när de säger att jag har skrivit helt oriktigt. Och det stör mig MYCKET! I nästa sekund tänker jag att "Men jag skriver ju så här! Det är ju så här jag uttrycker mig! Kan man inte skriva en bok på det här viset? Stör det folk då? Hakar man upp sig på felaktigheterna, eller ser man känslan bakom språket?"

 

Det är SVÅRT!!

 

För att inte tala om att jag inte ännu har hela storyn klar för mig... Och att jag parallellt med detta (och mitt övriga liv med jobb, familj och vänner) hemskt gärna skulle vilja försöka gå någon slags skrivkurs, så att jag kanske får LITE mer ordning på mitt språk... (Jag kan ju säga att när jag går tillbaka och läser detta blogginlägg bara skakar jag på huvudet, för det är bara en röra av funderingar och det stör till och med mig massor, men jag ville bara skriva av mig lite!

 

Men heja mig!! Jag ska skriva en bok! :D