One Direction! Konserterna!
Kategori: Allmänt
Jag tänker inte skriva en hel lång tiotusenords-uppsats om mina två fantastiska One Direction-dagar, det känns som att det kan bli lite mastigt att läsa... men jag jag tänker punkta upp vad som försiggick i mitt huvud under konserterna. Lite enklare att läsa, lite bättre översikt liksom. Det blir väl bra? Jag tänker på er, mina kära läsare!
Och innan vi börjar med upp-punktandet tänker jag ge lite hjälp till att veta vem som är vem. Jag tycker att det liksom tillhör allmänbildningen att veta vilka alla i One Direction är och vill gärna vara er lärare i detta. Ja, ni ser, det finns ingen HEJD på min omtanke om er!
Från vänster till höger då, på bilden härnedan:
Niall Horan, den enda från Irland, de andra fyra är från England. Den enda som spelar ett instrument på scen (gitarr). Fejkblondin. Singel.
Zayn Malik, en av de två som var med i den så kallade knarkvideon. Är tillsammans med Perrie Edwards i tjejgruppen Little Mix. Förlovade och allt.
Louis Tomlinson, äldst av 7 syskon - varav de två yngsta bara är några månader gamla - och den andra personen i knarkvideon. Har dejtat skogsrået Eleanor Calder i massa jädra år, men det ryktas om att hon är ett "beard". Only time will tell.
Liam Payne, killen som upplevde kalaset i En Komikers Uppväxt som liten, och jag får ont i magen bara jag tänker på det. Saknar en njure och är tillsammans med Sophia vars efternamn jag inte riktigt minns nu och inte orkar engagera mig tillräckligt för att googla fram.
Harry Styles, enligt medierna en casanova utan dess like, men enligt fansen den goaste, finaste, mest respektfulla människa som finns i princip. Singel. Sägs det. Men som sagt. Only time will tell.
Konsert 1, 13 juni 2014, ståplats, en sisådär 8 rader från huvudscenen. Detta var vad som for igenom mitt huvud:
- Harry Styles! Harry Styles! HARRY STYLES! Vilken FANTASTISK artist! Herregud! Människa, du är ju otrolig, wow, bara helt jäkla underbar!! Alltså, vi vet ju alla att du är något slags underbarn som ödmjukt kliver omkring på denna jord tillsammans med oss andra, men din storhet kommer inte tillrätta bara genom videos och intervjuer! Wow shit wow! Jag är mållös! Det är som att bevittna en mänsklig smilgrop som skuttar omkring däruppe, som får energi av att se oss lyckliga, som älskar ditt jobb, som vill att vi ska ha den bästa kvällen i våra liv! Du är min nya hjälte! Du är SÅ fantastisk!!
- Liam! Liam Payne! WOW där också! Stort grattis till dig, för att ha klättrat upp en hel drös jäkla pinnar på min One Direction-stege!! Du har aldrig gjort något särskilt intryck på mig, men denna kväll, hallåååå, du gör ett fantastiskt jobb med ditt prat med oss, din vilja att interagera med oss, allt sjungande, och höftrullningar jag aldrig har sett dig göra förut! Du verkar vara så glad och avslappnad, det här är SÅ härligt! Heja Liam!!
- Zayn. Hörrö...? Alltså... Var är du, min herre...? Vill du inte vara där uppe på scenen? Är du inte lycklig där längre? Alldeles för lång skäggstubb, hår som ser ut som att någon inte ens har tänkt tanken på att styla (sorry om det var looken ni hade jobbat för att få till dock...), en simpel luvtröja och jeans - som inte är tighta. Jag gillar era ben, hörni, allas ben, i de där tighta jeansen ni har så ofta, men det här såg bara ut som ett par lite för stora byxor på en lite för smal 14-årig kille... Du ser ut som att du har lagt ner ungefär noll engagemang i hur du ser ut ikväll, och du verkar lägga ungefär noll och ett halvt engagemang i att överhuvudtaget vara här...
Ja. Det var mina allra mest framträdande reaktioner. Den största wow-faktorn var Harry. Jag kan ärligt talat inte prata nog om honom, han var så fantastisk att det finns inga superlativ i världen för att beskriva det! Han är otrolig! En sann artist! En hjälte på scenen! En njutning att se! Ingen får någonsin kröka ett hår på Harry Styles huvud, världen behöver honom! Fansen behöver honom! Hans nära och kära behöver honom! Om någon skulle tvinga mig att bli religiös och förklara att Harry är Jesus i en av religionerna som finns, så skulle jag slänga mig in där! Hajar ni?!
Och nu - resterande tankar, de som liksom kom spankulerandes efter de ovanstående tre SKRIKANDE tankarna:
- Harry öppnar en banan?! Och äter den? Men, det har gått typ FEM minuter sedan de kom ut på scenen? Hade han inte tid att trycka i sig en banan innan dess? You weird one you... (Alltså, Harry äter JÄMT banan. Googlar man Harry Styles+banana så finns det minst 100 olika foton där han käkar denna gula frukt, och typ 99 av fotona är från konserter...)
- Nej nej nej... var är ni?! Hallå... Killar...?? Jag kan inte se er längre?? Åh, titta där, uppe på de stora skärmarna, ja, där är ni ju...! Men... jag ville se er närmare. Hallå, kom tillbaka. Catwalken är så lång, och ni är ju ända därborta i andra änden så mycket... kom tillbaka till oss på den här sidan... Jag får ont i nacken av att titta på skärmarna eller leta efter er på scenen. Skit, jag ser er inte! Ni är så nära, men ändå så långt borta...! :(
- Yaaaaay, jag älskar den här låten!! Jag hoppar, jag vevar med armarna, jag sjunger med för glatta livet! Ooohhh, jag älskar mitt liv!! Shit shit shit, det är verkligen DE där framme!! Jag står verkligen på riktigt riktigt i publiken på en One Direction-konsert! Shit shit shit, det här är såååå kul!! Yaaaaay!!!
- Stirrade den där tjejen just på mig?? Och den där också för fasen, jag känner mig helt uttittad... Och de där två viskar medan de tittar åt mitt håll. JAG HATAR TONÅRSBRUDAR!! De glor på mig och tycker att jag är för gammal för att vara här! Jag har samma rätt att vara här som de har!! Sluta stirra!! Stirrar de? De kanske tittade på något annat... Ähhh, skitsamma! Jag är här för att ha kul och jag HAR kul! (Sluta stirra, snälla... Jag känner mig redan som någon slags utböling här...) Oooohh, jag älskar den här låten, jag tänker hoppa upp och ner och klappa händerna och sjunga med och inte bry mig ett endaste dugg om alla dessa hälften-så-gamla-som-jag-tjejerna som kanske-glor på mig! Whooohohooooo!!!
- Åh shit! Jag har verkligen balanserat mitt mat-vatten-intag perfekt! Jag är bara litegranna hungrig, men Jenny delade med sig av sitt godis så nu känns det bra igen, och jag är inte törstig och jag behöver inte kissa! Self-five!
- Alltså, den här publiken är verkligen lugn och sansad! Jag är helt förundrad! Ingen knuffas, ingen armbågar nån annan, ingen bråkar med folk! Åh, vad nu? De vill att vi backar två steg? Okej herrn, det ordnar vi! Jag backar, alla andra backar. Titta vad duktiga vi är! Jag kan inte tro det, vilken väluppfostrad publik vi är, inte sant?!
- Jajjemän Harry, om du ber mig skrika, så skriker jag, tvivla aldrig på det: VI ÄLSKAR KÖTTBULLAR!!
- You&I har aldrig varit någon större favorit för mig, men JÄKLAR i min lilla låda, att höra den live har totalt fått mig att ändra uppfattning! Samma sak gällande Right now...! Tack!!
- Åhh, Zayn och hans änglalika stämma är på G nu. Jag måste se honom sjunga dessa rader, ögonen upp på den stora skärmen nu! Men... hans mick verkar inte fungera...? Åh! Vi kan inte höra honom! :( Men... Ooh, hallå, WOW, Liam bara glider in och sjunger istället! Som ingenting, åh JÄKLAR, dessa pojkar! Vilka proffs! Som en fis i rymden, bara räddar stycket, utan att blinka! Tack One Direction för att ni är så fantastiska!
- Åh SHIT! Harry slänger en hink vatten över publiken! Ooohh, din lilla spjuver, jag älskart!
- Men alla sade att Louis är så pytteliten när man ser honom live! Och att han är så SÅ vacker! Jag... jag kan inte riktigt se det... Jag menar, jag ser att han är liten, liksom, smal... men inte yttepytte. Och vacker, jag ser ingen skillnad från bilder, han är alltid vacker. (rumpa-lår-rumpa-lår-rumpa-lår-rumpa-lår!!)
- Shit, jag har så jäkla kul!! Jag är så GLAD att jag köpte dessa biljetter!! YAAAAY!
- Nej nej nej nej nej nej!? Vad faaaan! Var detta sista låten?!? Nej nej nej nej nej! Neeeeeej!? Neeeeej!! Neeeeej!!
- Okej. Det är lugnt. Det är lugnt. Jag kommer att vara här imorgon igen. Jag har fortfarande tid att njuta av dem. Puh!
Japp. Det var konsert 1, det. Sedan vandrade vi hem i Solnanatten, jag och min partner in crime, Jenny. Tog en baconburgare på Sibylla på Drottninggatan, innan vi linkade hem till det sunkiga - men billiga - hostelet i Gamla Stan.
Konsert 2. Sittplatser rätt högt upp i arenan. Tankarna:
- Men... de hjälper bleknosade tjejer iväg från publikhavet konstant, och showen har inte ens börjat än...?
- Yaaaaaaay, där är de igen!! I LOVE YOOOOOUUU!!!!
- Men åååh, de är så små så små! Jag ser dem knappt! :( Men oooh, har man sett på maken! Den där stora skärmen är SÅ nära mig! Yay! Heeej Louis, nu när jag kan se dig HELA tiden, är du min favvo igen! Jag hade en kort Liam-period igår, du vet, han var trots allt otrolig, men nu är jag helt din igen!!
- Åh shit, det här är svårt! Ska jag titta på skärmarna - som nästan är som att titta på Youtube hemma, eller ska jag titta ner på scenen, där ni är som små leksaksgubbar som skuttar omkring? Dessa val! (Jag vet inte var jag tittade mest under konserten, men vad jag än valde tror jag det var det perfekta valet! Jag är SÅ nöjd!)
- Louis Louis Louis!! I love you I love you I love you! Jag kan inte begripa hur jag inte kunde höra dig så här bra igår! Jag älskar din röst, älskar den älskar den älskar den!!
- Det är en aldrig sinande ström av utmattade tjejer som går eller blir burna iväg... Era stackare...! :(
- Zayn verkar vara med oss lite mer idag. Det är bra.
- Liam, I love your hip rolls!
- Don't forget where you belong sjunger de nu! Toppen, jag älskar den här låten! Men, vad är det som visas på skärmen? På den där enorma skärmen, placerad i prinicip rakt framför mitt ansikte? Är det bilder och videoklipp från när alltid började? Fyra år gamla videos? Pytte-Niall, Pytte-Liam, alla är så pytte! Åh SHIT! Är det TÅRAR i mina ögon?! Men nej, SLUTA, jag visste inte ens vilka de här var för fyra år sedan! Inte ens för två år sedan! Sluta! Jag måste titta bort! Titta bort NU! Jag kan väl inte börja gråta heller?! Åh, jag tittar på skärmen igen. Åhh, de har kommit så långt, jag är så stolt över dem! Integråtaintegråtaingråta! Vad fan! Jag kan ju inte gråta heller! GAH! Damn you som kom på denna förfärliga idé!! *torkar bort en tår*
- Louis I love you I love you I love you!!!
- Alla jublar när Niall sjunger sin del i Little Things. Åh han ler och ser så glad ut. Fina fina Niall!
- Åh shit, den där tjejen är ju HELT borta, de bär bort henne som en liten trasdocka bara. Åh, det där måste vara en vän till henne, hon pressar sig igenom publiken, bryr sig inte ett dugg om One Direction längre. Sliter nästan den där filten ur sjukvårdarens händer för att lägga över tjejen på golvet. Vilken vän! (Ja, de svimmande tjejerna bekymrade mig verkligen...!
- Looouuuuiiiis!!!!!!
- Jag älskar det här! Det är som en enda stor fest! Alla är så glada, jag älskar publiken! Det här är så fantastiskt! Jag älskar den här känslan av att vara helt omringad och uppfylld av musiken, det betyder allt för mig just här, just nu! Snälla snälla, låt det aldrig ta slut! Love it love it love it!!
- Zayn tar en hög ton. Tack, Zayns röst, för att du existerar.
- Ohh, en överraskning till oss, från deras band? Vad kan det vara? Hmm, det spelar något... Jag känner igen det... Oohh, it's ABBA! Ja, givetvis, vi är trots allt i ABBA-land. Okej, då kör vi: "I’ve been cheated by you since I don’t know when…” Glad att kunna hjälpa till med texten med tanke på att One Direction inte verkade ha en susning om hur texten gick...
- Louis!! I love you!! I wanna blow kisses to your face on the screen!! I can’t, I’m a frikkin grownup! But I want to! I NEED TO! I can’t! I will! YOLO!! *slänger kyssar till skärmen framför mig och känner hur min själ gör volter av lycka*
- Nej nej nej…. Best song ever!! Den här var så fantastisk igårkväll, men det är också den sista låten! Nej nej nej nejnejnej!
- Neeeeeeeeej!!!! Det är sluuuuuuut!! Neeeeeeej!! Come back I love yooooouuuuuu!!! Neeeeeeeeej!!
- Jag kommer aldrig sluta vara ett fan! Det här var SÅ bra!! Jag är SÅ glad för att jag köpte biljetter till båda dagarna!!! Jag älskar dem! Jag gör det!! YAAY!!
..... och det var det.
Sen vandrade vi genom Solnanatten igen, jag och Jenny, denna gång ackompanjerade av Veronica. Vilken fantastisk kväll, vilka fantastiska dagar, vilken fantastisk själavård att vara på vift med vänner i tre dagar och se One Direction i två dagar.
Post konsert-depressionen är inte så svår som jag hade förväntat mig. Det beror antagligen på att konserterna inte drabbade mig så hårt som jag hade förväntat mig - tack och lov får man väl kanske säga. Orka kära ner sig mer än man redan har gjort liksom... Men fantastiskt, det var det. Och nu är detta inlägg slut! Grattis till dig för att du har engagerat dig i min lycka! :)
